Något av det tråkigaste som finns är att jobba med människor som tar sig själva på alltför stort allvar. Den som vaktar sin prestige, är en besserwisser och pekpinnar andra är en riktig tråkmåns. Humor ger en kick på jobbet – men kan vem som helst skämta utan att betraktas som mindre kompetent och seriös?

I DN läste jag nyligen om en studie som pekar på att synen på män respektive kvinnor i ledande positioner som skämtar på jobbet skiljer sig åt. Männen ”lättar upp stämningen” och betraktas som såväl roliga som kompetenta. Kvinnorna däremot ses som mindre seriösa och riskerar att tappa status i sin ledarroll. Studien visar även att manliga ledare som använder sig av humor, anses ha högre status än manliga ledare som inte gör det. Så är det dock inte när det kommer till de kvinnliga ledarna. Den kvinnliga ledare som skämtar, tillskrivs lägre status än de kvinnliga ledare som inte använder humor. Vilket dinosauriebeteende – och förmodligen gör sig både män och kvinnor skyldiga till det.
Tråkig och kompetent
Även när det handlar om ledare med en allvarligare framtoning kan män och kvinnor uppfattas på helt olika sätt. Mannen är seriös och kompetent. Kvinnan är tråkig. Anna Kinberg Batra säger i DN-intervjun: Jag tror att jag var den första moderatledaren som fick höra ”du borde se lite gladare ut”. Om vi ska köra med det fulkortet tycker jag att vår energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman också ska se lite gladare ut. Men jag spelar naturligtvis inte med den typen av kort, så det ni nyss läste har jag aldrig skrivit.

Härförleden hade jag anledning att följa med på ett sjukhusbesök. Eftersom det inte var jag som var patienten, hade jag tid att iaktta män och kvinnor i sina respektive yrkesroller. Det var intressant och åskådliggjorde att tillvaron är komplex. Den kvinnliga sjuksköterskan visade sig ha nära till skratt och skämt i kombination med effektivitet. Den manlige sjuksköterskan var också mycket effektiv och ytterst vänlig, men några smilband gymnastiserades inte – och då var patienten själv ändå ganska humoristisk. Det tyckte även den kvinnliga blivande sjuksköterska som gick bredvid. Gick skämtandet den manlige sjuksköterskan helt förbi eller förstod han inte denna typ av humor? Eller handlade det om att vårda och bevaka en seriös och kompetent framtoning?
Bjussa på ett leende
Jag hade även tillfälle att iaktta en kvinnlig och en manlig läkare i aktion – samtidigt. Den kvinnliga läkaren var såväl effektiv som kompetent och skrattade och skämtade en hel del. Den manlige läkaren, som tveklöst var lika effektiv och kompetent, var däremot betydligt mer mån om att framstå som seriös och lät inte ett enda litet leende skymta fram. Men kära nån, kompetensen faller väl inte med en något mer positiv uppsyn? Lär av din kollega och bjussa lite på dig själv, tänkte jag. Du riskerar inte ens att betraktas som flamsig – du är ju man!

Nej, lite mer humor och goda skratt mår hela arbetslivet bra av (utom när det verkligen inte är på sin plats förstås). Oavsett kön kan man vara seriös – utan att vara så förbaskat seriös.
Jag håller med. Ett gott skratt förlänger livet, arbetet blir så mycket livligare och roligare om man kan skämta, självklart så får man ju känna in vad som passar och vad som inte passar….
Må gott!
GillaGilla
Ja, lite fingertoppskänsla måste man ha. Men det betyder mycket att kunna skratta och skämta på jobbet. Vilket i sin tur kräver en viss prestigelösthet 😊.
GillaGilla
Manligt eller kvinnligt… är ganska så trött på det, även om det finns en viss sanning i det. Hur vi beter oss i olika sociala situationer har med andra faktorer också att göra, som inlärning och påverkan. Vår personlighet formas ju hela livet igenom. Men visst är det så att man kommer långt i livet med humor och glada skratt! Att ha fingertoppskänsla är inte alla förunnat, men så beundransvärt!
Må gott!
GillaGilla
Ja, visst är man trött på det – så varför upphör det inte, blir ointressant, ingen sak längre? Därför att det fortfarande förekommer och i vIssa sammanhang är ett problem. Visst är fingertoppskänsla en fantastisk tillgång 👍.
GillaGilla
Jag är också trött på den där polariseringen manligt – kvinnligt. Vi kan väl få vara de personer vi är utan att allt ska delas in i kön och analyseras utifrån det? Och alla har inte humor. Trist för dem kan vi tycka, men man får väl hoppas att de är lyckliga ändå. Och det finns så många olika humor!
GillaGilla
Jag är också trött på den där polariseringen manligt – kvinnligt. Vi kan väl få vara de personer vi är utan att allt ska delas in i kön och analyseras utifrån det? Och alla har inte humor. Trist för dem kan vi tycka, men man får väl hoppas att de är lyckliga ändå. Och det finns så många olika humor!
GillaGilla
Jag vill gärna tro att alla besitter ett visst mått av humor – men att den ser mycket olika ut. Alla vill inte visa den i alla möjliga sammanhang heller och det är helt okej, förstås. Men jag själv gillar när människor jag möter förmår att le, om än aldrig så lite 🙂. Men ibland kan man vara så fokuserad att man inte tänker på sådant överhuvud taget. Polariseringen är ett elände, men de orättfärdiga attityderna måste lyftas så länge de förekommer, anser jag.
GillaGilla