Det är så mycket man ska nu för tiden. Göra karriär, vara en uppmärksam partner, en outstanding förälder, en god vän. Trimma kroppen, ordna trevliga tillställningar och vara en busbra och rolig mor- eller farförälder. Dessutom ska man vara lycklig, så se till att bli ditt eget lyckopiller!

För närvarande faller mina kollegor som käglor på jobbet. De får feber, maginfluensa, vanlig influensa och vabbar. Själv är jag inte förkyld utan rör mig i utkanterna av smitthärdarna. Det är sällan jag blir sjuk eller riktigt förkyld, tänker jag och ger mig själv en mental klapp på huvudet. Å nej! Nu tog jag ut segern i förskott!

Glada frivolter

Men det ska man tillåta sig, göra, läser jag i magasinet Tara. I det senaste numret har Micael Dahlen, professor i ekonomi och tydligen även lyckoforskare (en intressant kombination), intervjuats och delar med sig av några lyckoråd. Ett av dem är att ta ut segern i förskott. Det är just det jag gör när jag triumfatoriskt konstaterar att jag vare sig är kräksjuk eller har drabbats av traditionell influensa. Skulle jag trots allt åka dit, är ingen skada skedd eftersom hjärnan redan har slagit glada frivolter, vilket innebär att njutningen har cashats in.

Ett annat råd är att ta ut glädjen i efterskott också och därmed kan man ju få dubbelt betalt i lyckopoäng. När den värsta influensa- och kräksjukeperioden är över, och jag har stått på benen hela tiden, är det alltså dags att håva in ännu mer njutning och lycka. Lite svårt blir detta om jag ändå blev sjuk, men då kan jag minnas gamla tider och tänka på hur väl omhändertagen jag blev som barn av mamma när jag var sjuk. Kuddar som skakades, saft som serverades och en sval hand mot en varm panna. Genast stiger lyckotermometern.

Tro och gemenskap

Ett tredje råd som Dahlen delar med sig av är att tro på något. Det går bra att tro på vad som helst, det viktiga är vad tron ger: större mening med livet och gemenskap med andra som tror på samma sak. Okej. Jag tror på ingefärans helande och antiinflammatoriska kraft. Jag tar mig en shot ingefära varje morgon. Håren reser sig på armarna, det kryper i nacken och magen ber om nåd. Maken tar också en shot så vi har en fin gemenskap och känner tillsammans hur meningen med dagen vi har framför oss klarnar.

Det finns fler råd att ta del av, men lika intressant är vad Dahlen säger om lyckans varaktighet. Den extrema lyckan varar i tre månader, därefter går vi in i normalläget av lycka. Skönt. Jag tror inte att jag skulle orka vara ett starkt verkande lyckopiller varje dag.