Tiden skyndar inte ifrån oss – den kommer oavbrutet till oss

Tiden är som ett löpande band där produkterna sekunder, minuter och timmar passerar i en aldrig sinande ström. Snabbt går det och vi tycker ofta att vi har ont om tid, vilket är stressande. Men även om arbetsliv och livet i övrigt ställer höga krav på vad vi ska hinna med, kan vi betrakta tiden på ett lite mer filosofiskt sätt: Tiden skyndar inte ifrån oss, den kommer oavbrutet till oss.

Tiden skyndar inte ifrån oss. Timglas.
Tiden går

Tid är något som vi förhåller oss till genom hela livet. Tiden går för fort eller för långsamt, den brukas på onödiga uppgifter eller är för snålt tilltagen. Nästan aldrig är vi riktigt nöjda med tiden och vår relation till den.

Jag, som många andra, fäller ofta förvånade kommentarer som ”Oj, är det redan mitten av februari?” eller ”Va, är klockan redan så mycket?”. Ibland tänker jag snopet ”Är jag redan så gammal?”. Det är lite deprimerande att tycka att allting är redan eftersom det också innebär att tiden upplevs gå för fort. Hur ska man hinna göra allt det där man vill göra? Snart är det, ve och fasa, för sent!

Tiden skyndar inte ifrån oss - den kommer till oss. Fotspår i sanden
…. och kommer.

Men jag har tänkt om lite när det handlar om tid. Fysikern och professor emerita Bodil Jönsson har skrivit ett antal böcker om detta fenomen. Den senaste har titeln Gott om tid och i den reflekterar hon över hur vi tidigare har sett på tid, hur vi ser på den i dag och varför hon inte vill acceptera den allmänna uppfattningen om att alla har ont om tid. Tiden har ju samma hastighet som den alltid har haft, konstaterar hon och uppmuntrar till ett annat synsätt än det vanliga:

Egentligen finns det inget som hindrar dig från att börja se tiden som något som ständigt kommer till dig istället för något som rusar ifrån dig. Medan du läser denna sida, kommer det ju flera minuter till dig. Tiden är faktiskt oerhört generös. Rent diktatoriskt generös. Livet igenom ger den oss den ena minuten efter den andra, och du kan inte värja dig mot den. Lyckas du ta till dig detta, tappar din tidskramp delar av sitt grepp om dig. För då inser du att det ju inte gör något att tiden går – den kommer ju också, med precis samma hastighet, och du har gott om tid.

Det tycker jag är ett tilltalande sätt att se på tid. Tiden är inte på flykt ifrån mig, den söker sig till mig. Jag riskerar inte att bli helt utan tid. Åtminstone inte så länge jag lever. Det känns tryggt.

4 thoughts on “Tiden skyndar inte ifrån oss – den kommer oavbrutet till oss

  1. enligt denna filosofi kommer vi att få ta emot ännu mer tid med åldern…😉 Alltså, försökte tillämpa detta synsätt på något jag noterat, att tiden verkar accelerera ju äldre man blir, det är jämt fredag o måndag….(eller vice versa) men har själv kommit till att det nog högst antagligen beror på att man själv blir långsammare, vilket man kanske lite ogärna måste medge…. men vart har vi bråttom? 🤓

    1. Min mamma tyckte även som 91-åring att det var måndag och fredag hela tiden. Det är fascinerande att tiden upplevs rusa iväg även då, men jag tror att du har en poäng i att man själv blivit långsammare.

  2. Det är intressant det där med synen på tid! Har skrivit en del om det på min blogg också. Som pensionär upplever jag att tiden räcker till! För det mesta får jag tillägga. Jag prioriterar annorlunda och njuter av min tid. Visst är det så att tid kommer till mig och tid går ifrån mig. Men även om jag och alla andra får ny tid i varje stund, så är det ju ändå så att den tid som gått kommer inte tillbaka! Framrutan krymper och bakrutan blir större. Men det är något fint i det också!
    /Gunilla

    1. Ja, så sant. Det jag gillar är att inte haka upp mig på att tid bara är något som går och försvinner. Det är lätt gjort att fastna i det tankemönstret när det är mycket att göra och hinna med. Vad skönt att du tycker att tiden räcker till numera. Det måste väl ändå vara optimalt?!

Kommentera