Slarva inte bort värdefulla ords egentliga betydelse

Språket är föränderligt och det gillar jag. Men det skaver när vissa ord tappar sitt värde och störtdyker på språkbörsen för att vi, lite nonchalant, har börjat slänga dem omkring oss i alla möjliga sammanhang. Därför är det kanske på sin plats med en uppmaning: Slarva inte bort värdefulla ord!

Betydelsebärande ord. Slarva inte bort värdefulla ord.
Ord har olika värde.

Den lite språkfilosofiskt lagde kan invända att det är väl bra att ords betydelseomfång ökar? Och ja, det kan det absolut vara. Ta ordet padda till exempel. Det är numera inte endast ett groddjur, utan även en viss typ av surfplatta. Det kan knappast störa någon. Och en drönare är inte bara en lat typ, utan även en bihanne eller ett förarlöst flygplan. Kontexten avgör hur vi ska tolka ordet och det utökade betydelseomfånget är inget att gnälla över, tycker jag.

Semester. Slarva inte bort värdefulla ord
När semestern går mot sitt slut, närmar sig det vi kallar jobbångest. Foto: Anders Otteby

Men så har vi en del andra ord som vi sprutar ur oss i tid och och otid, utan närmare eftertanke. Jag använde själv ett sådant ord i ett inlägg om coronaviruset nyligen: ångest. Bloggaren I huvet på en gammal gubbe skrev i en kommentar: Oro kan man ha för mycket, men att som många gör höja upp det till ordet ångest är kanske att förringa de som verkligen lever i perioder med just riktig ångest. Och Iamittilivet kommenterade: Vad ska vi kalla det när en människa har verklig ångest om ordet är urladdat? Det är riktiga och viktiga iakttagelser. Var och varannan människa har ”ångest” i dag. Ångest för att semestern är slut, ångest för att det är måndag morgon, ångest för att man ska göra ett prov eller ska på en anställningsintervju. Men egentligen handlar det om oro eller nervositet – vilket är något helt annat.

Kränkt av omkörning. Slarva inte bort värdefulla ord.
Vafalls! Någon kör om oss! Jag känner mig kränkt!

Ett annat ord som irriterar och skaver i mångas öron (även mina) är kränkt. Herregud, vad vi är lättkränkta nu för tiden! Bilister blir kränkta om någon kör om dem, elever blir kränkta om de inte får det betyg de har förväntat sig, rånare blir kränkta om de anklagas för stöld. Att bli irriterad, besviken eller ertappad för att ha gjort något brottsligt är inte samma sak som att vara kränkt. Vi behöver skrubba rent både ångest och kränkt.

Ett förlåt räcker inte. Slarva inte bort värdefulla ord.
Ibland räcker inte ett förlåt. Förintelsemonumentet i Berlin.

Ännu ett ord som jag tycker har börjat användas slarvigt på sistone är förlåt. Att be om förlåtelse när man har trampat i klaveret, sagt elaka saker i vredesmod eller cyklat omkull någon är både rimligt och insiktsfullt. Men att säga förlåt för allt möjligt och utan urskillning är tramsigt. Jag glömde köpa mjölk på väg hem från jobbet, förlåt! Förlåt, men jag är allergisk mot tomater! Jag kommer inte till jobbet i dag för jag har 40 graders feber, förlåt! Vilken skymf mot detta fina ord och dess egentliga innebörd!

Nej, låt oss värna om de starkt betydelsebärande orden. Det är de värda!

6 thoughts on “Slarva inte bort värdefulla ords egentliga betydelse

  1. Intressanta iakttagelser om ångest och om att känna sig kränkt. Jag har också tänkt på det, särskilt på det här med ångest som har blivit ett vardagsord. Sedan det här med att be om förlåtelse, är inget man framför! Det är något som sker inom en person. Det vi ska göra är att framföra en ursäkt. Förlåtelse och ursäkt är inte samma sak! Något som jag fick lära mig i min utbildning inom sorgbearbetning. Att utveckla det vidare finns det inte plats för här, men du kanske förstår hur jag menar.
    Det jag också har funderat på är det där med kramar! Jag kramar inte om en människa som jag inte känner. Nära och kära kramar jag gärna! I bloggvärlden avslutar många med mig med en kram och sitt namn. Andra bara sitt namn. Det finns mer varianter…. att inte skriva någonting i sitt avslut. Anpassa sig till den man skriver? Eller göra på det sätt som känns rätt för avsändaren?
    /Gunilla

    1. Jag håller med om att förlåtelse och ursäkt inte är samma sak. Det är en av anledningarna till att det är det så tråkigt att ordet förlåt används lite hur som helst och för allt möjligt i dag.
      Kramar är ett annat intressant ämne. Jag vill minnas att jag har varit inne på detta ämne i ett blogginlägg för ganska länge sedan. Ibland upptäcker man (läs: jag) att man, efter en halv sekunds tvekan, kramar en människa som är tämligen obekant, men som man kanske har tillbringat en viss tid med i ett antal timmar. Det kan då kännas och fungera som en eftergift åt ett slags allmänt accepterat och nutida beteende. Men, det kan också vara så att det efter ett par timmar har uppstått ett slags själarnas sympati med en annan människa som man träffade för första gången för två timmar sedan. Då kan den där kramen kännas helt rätt.
      När det gäller namn eller inte, kram eller inte, i blogginlägg kör jag min egen linje. Andra får göra som de vill och tycker känns bra, jag gör som jag tycker känns bäst och mest jag. Det jag däremot är helt allergisk mot är ”söta du” och ”finaste du”. Det blir för klibbigt för mig.

      1. Håller med… den där kramen kan verkligen kännas rätt efter ”bara” några timmar och jag ser ofta det där med ”söta du” och ”finaste du” på Instagram och det känns i de flesta fall väldigt påklistrat och tillgjort!

  2. Tack för länkning! Jag funderade vidare på det där med att ord mister sin betydelse. Det innebär ju också att språket blir fattigare och vi onyanserade. Som kränkning vid omkörning – var blir sur, förolämpad, upprörd, stött, sårad, förbaskad, irriterad, förorättad osv av?
    Så finns uttryck som är ”inne” och som inte alla tycker om. Jag tyckte väldigt illa om perioden då alla sa ”Absolut” i tid och otid. Och önskningen ”ha det bäst” har jag fortfarande inte förstått.

    1. Många ord är trendord. De används intensivt ett tag och faller sedan lite i glömska, eller används mer sällan, när andra tar deras plats. Det är lätt, har jag märkt, att påverkas och ta efter – fastän man inte vill. Ibland får man ta ett rejält tag i sitt eget öra 😊.

Kommentera