Kotterier är för dem som vill hålla varandra om ryggen och utöva makt, i små eller stora sammanhang. Jag tänker på vissa typer av ordenssällskap, en del sammanslutningar i småstäder och, tyvärr, även Svenska Akademien. Det verkar som om kotterier frodas att bli sitt sämsta bakom lyckta dörrar.

Jag har den senaste tiden funderat en hel del på kotterier, människor som tycker sig stå högre än oss andra dödliga och makt. Det blir så när man läser Matilda Gustavssons Klubben, boken i vilken hon berättar om kartläggningen av Kulturprofilen, hans samröre med Svenska Akademien, maktspelet och den brist på klarsyn som en del akademiledamöter men även akademiens svans tycks drabbade av. Det är en omskakande läsning rakt igenom, men även intressant – och skrämmande. Jag rekommenderar boken, men var beredd på illamående.

Barndomens ”Hemliga klubben”

Det är besynnerligt hur en person i åratal får fortsätta att bete sig riktigt illa utan att någon i den nära kretsen sätter stopp för det eller reagerar på ett sunt sätt. Men det tycks vara så här det kan gå till i sällskap som, bakom en snygg yttre fasad, lägger stor vikt vid att klia varandra på ryggen, utöva makt och som vill figurera i de ”rätta” sammanhangen och – inte minst – känna sig ”viktiga”. Det blir klubbar för inbördes beundran. Det påminner om Hemliga klubben när man var liten: ”Du får vara med, men inte du.” ”Du får bara vara med om du inte avslöjar för någon vad vi håller på med.” ”Om du inte gör som vi säger, kommer ingen någonsin att leka med dig igen!”

Kotterier ett fängelse?

Kotterier verkar ha en tendens att bildas även i småstäder. De självutnämnda ”viktiga” frotterar sig med varandra privat och yrkesmässigt och är noga med att inte släppa in kreti och pleti i sin exklusiva krets. Detta ärvs ofta i rakt nedstigande led och ungdomar tar efter sina föräldrar. De vaktar noga vilka de umgås med, vilka de kan festa med och åka på skidresor tillsammans med. Jag beklagar dem, för jag tror att den där inre kretsen kan bli ett fängelse med ett socialt alltför stadigt galler.

Men är mina ”gäng” också en slags kotterier? Det tycker jag inte (förstås). Ett mixat umgänge är roligast eftersom det ger en spännande dynamik, intressanta samtal och möten. Jag är inte intresserad av att utöva makt, göra anspråk på att min smak är bättre än din eller tycka mig vara förmer än andra. Samtidigt kan jag inte svära mig fri från att jag aldrig hemfaller åt sådant. Men några kotterier bakom lyckta dörrar kommer jag aldrig att delta i.