Har du sett honom tassa förbi i sina filttofflor – PMS-mannen? Du vet, han som är sysslolös, trög och utan egna intressen. Han som sätter sig i favoritfåtöljen och småsur väntar på att frun ska komma hem från någon av alla sina aktiviteter eller möten med vänner. PMS- mannen ska utläsas pensionerad man-syndrom och härmed höjs ett varnande pekfinger för denne person.
Jag har ett i dag ännu oklart antal år kvar till pensionen. Det har maken också. När jag först läste om PMS- mannen i M-magasin (”Vem ska passa Hasse”, 2019:14) for tankarna blixtsnabbt iväg till denna vår, trots allt, förestående pensionärstillvaro. Och jag tänkte OMG! Tänk om maken blir helt inaktiv och fastnar i sin soffhörna med paddan fastväxt i handen. Och så sitter han där och väntar på att jag ska komma hem från alla mina kurser, exkursioner och fikastunder med kompisar. Och det första han frågar är: ”Varför är du så sen? Vad var det som tog så himla lång tid?”.
M-magasin refererar till den amerikanske psykologen och äktenskapsterapeuten Stephen Betchen och hans text om just detta fenomen i tidskriften Psychology Today. Han konstaterar att det, efter pensioneringen, oftast är kvinnan som vill ut från hemmet, medan mannen tycker det är gott nog att vara hemma. Plötsligt dansar man inte i samma takt och då kan friktion uppstå, missnöjet växa (från båda håll) och kanske uppstår även funderingar kring om man egentligen har så mycket gemensamt längre. Men det finns förstås även par som kan dansa iväg var och en åt sitt håll, men även stråla samman i en gemensam svängom. Det är optimalt, om ni frågar mig.
Hur som helst fick denna artikel om PMS-mannen mig att obehagligt tydligt visualisera hur det skulle kunna bli om maken i samband med pensionen genomgick en förvandling till trögmåns. Nu hör det till saken att jag har en osedvanligt social person till make och ska man mäta tröghetsgraden hos oss två så vinner jag. Eller förlorar. Dock har jag möjligen fler nu pågående intressen, vilket jag är säker på kommer att föra mig ut från hemmets lugna vrå när jag så småningom är pensionär. För oj, vad mycket tid jag ska ha att grotta ner mig i favoritsysslorna då!
Artikeln föranledde mig naturligtvis att, helt apropå, nämna fenomenet PMS- man för maken: ”Jag läste en jätteintressant artikel om … ” . Han lyssnade och tog in. Sedan sa han, mycket tvärsäkert: ”Sådan kommer jag aldrig att bli!” Och jag tänkte TGG! (ska utläsas Tack Gode Gud) och sjönk lugnad tillbaka i min favorithörna av soffan och skrollade vidare på paddan.
Det löser sig nog på bästa sätt, i sinom tid.
stadsmadam 
Helt perfekt sån vill jag bli…👍🤠
GillaGillad av 1 person
Det går nog bra. Åtminstone så länge sambon fortfarande jobbar 😊! Sen får/bör du kanske masa dig upp ur soffan en och annan gång.
GillaGillad av 1 person
🙂 Vilket bra inlägg!
Jag är där nu, 63 och pensionär. Jag kan se att tendenser finns hos mig att bli sysslolös. Jag har träningen och fotograferingen som hobbies. Men det är väldigt svårt att hitta nya infallsvinklar till att träffa nytt folk eller nya hobbies.
Får utveckla detta till ett inlägg hos mig i framtiden 🙂
GillaGillad av 1 person
Jag kan tänka mig att situationen blir delvis en annan än vad man kanske trodde före pensioneringen. Jag ser fram emot ett inlägg från din horisont 👍😄!
GillaGillad av 1 person
Som vanligt bjuder du på ett intressant, sant och ett lite humoristiskt inlägg! Nu tro jag att det som beskrivs i den artikel du har läst är gårdagens pensionärer! Alltså föräldrageneration och möjligen äldre syskon syskon som är födda tidigare 1950-talet. De pensionärer som jag känner i min generation är mycket aktiva. Vi förstår inte hur vi har hunnit arbeta! 🙂 Det jag kan hålla med om är att det mest är jag som kommer med idéer om vad vi ska göra tillsammans. Maken har också färre egna aktiviteter än vad jag har! Vi har kul ihop, för det mesta och vi gillar nog att också vara ifrån varandra någon en stund, någon dag…. men sitta och vänta på varandra – då skulle jag bli tokig! och det vet maken. 🙂 Självklart hör man av sig själv om frånvaron drar ut på tiden!
Höstkram Gunilla
GillaGillad av 1 person
Tack! Det finns förstås olika typer av pensionärer :). Poängen här var att kvinnor, generellt sett, tycks vara mer på hugget som pensionärer än vad män är – även i nutid. Det är intressant att fundera över. Varför blir det så? Det är intressant det du skriver om att ni inte förstår hur ni tidigare har hunnit arbeta. Jag tror att jag kommer att känna likadant den dag jag blir pensionär. Redan i dag tänker jag med förundran på när vi jobbade (heltid då som nu), hade hästar med allt vad det förde med sig, körde iväg till träningar och tävlingar … Hur hann vi?
GillaGilla
Ja, hur har vi hunnit att arbeta! Men i rättvisans namn, så hinner vi med det vi vill i ett betydligt lugnare tempo, än tidigare. Det är stor skillnad. Ibland kan frukoststunden pågå en bra stund och då blir det fart! Men när jag läser vad jag skrev till dig, i mitt föregående svar, så undrar jag hur bråttom jag hade då!? Så många slarvfel! Usch! 🙂
Kram Gunilla
GillaGillad av 1 person
Att tankar om att det är vanligt att hon vill ut och han vill stanna inne kommer från USA – kan det spegla en tid och ett samhälle där hon ofta var hemma och han jobbade? Family provider kanske är trött…. 😉
GillaGillad av 1 person
Jag tror nog att det har sin giltighet även i Sverige i dag. Man kan ju fundera på framtiden också: kommer båda parter att vara aströtta pensionärer eller blir båda parter piggeliner?
GillaGillad av 1 person
Jag blir nervös över folk som säger att de vill inte gå i pension eller är rädda för pensioneringen för de vet inte vad de ska ta sig för. Som om det skulle vara ett problem! Och man måste inte alltid vara så himla aktiv.
GillaGillad av 1 person
Att inte veta vad man ska göra efter pensionen känns mycket främmande för mig också. Är jag bara frisk och har knopp och kropp hyfsat i behåll så har jag MASSOR av saker jag tänker/vill/ ska göra. Och vila behöver man ju också göra emellanåt. Det viktiga är att man mår bra i sina val och är hyfsat i takt med sin partner. Eller har förståelse för varandras behov.
GillaGillad av 1 person
Håller med! Jag tror det är viktigt att se pensionärslivet som en möjlighet, en del av livet, och inte som nå’n sorts parkering i väntan på döden. Arbetslivet är en stor del av livet, men inte hela livet. Tycker japanerna har en poäng som kallar pensioneringen för ”det tredje livet”!
GillaGillad av 1 person
”Det tredje livet” – mycket sympatiskt uttryckt!
GillaGillad av 1 person