Ett bett eller en blick kan räcka för att skapa fördomar

Döm inte hunden efter håren heter det ju. Det tål att diskuteras. Själv har jag dömt ut alla strävhåriga taxar. Särskilt illa till ligger de som har brun päls. De biter nämligen, helt oprovocerade, människor. Särskilt små barn. Det vet jag eftersom den elaka taxen Pia bet mig när jag var liten.

Taxar och fördomar 2-1
Detta är ingen tax. Det är Ida.

Vi var på någons sommarställe ute i skogen. Långt från ära och redlighet, som jag minns det. Vi var utomhus och jag brydde mig verkligen inte om taxskrället eftersom jag var hundrädd. Jag hade några år tidigare blivit biten (kanske nafsad) i armbågen av en schäfer som rusade ut när grannen öppnade sin ytterdörr. Jag råkade passera just då. Den där schäfern var känd i kvarteret för att vara lite galen. Och jag blev förstås rädd när den for ut och greppade tag om armbågen.

Taxar och fördomar 3-1
En annan sort. Kärvänlig.

Nåväl. Den elaka taxen Pias bett (i låret, om jag inte missminner mig) resulterade i två saker: att jag skrek som en stucken gris och att vi bums åkte iväg till närmaste läkare så att jag kunde få en spruta mot stelkramp. Sedan dess har jag svårt för taxar. Min hundrädsla har däremot i stort sett gått över och jag har både hundvaktat en trevlig border collie och umgåtts med kungspudlar, labradorer och gatukorsningar. Hundar får gärna komma fram och vilja bli klappade av mig. Det går så bra så. Så länge det inte är en strävhårig tax.

Men – innebär detta att jag är fördomsfull mot strävhåriga taxar? Särskilt bruna sådana? Jag låter alltså en enda tax beteende döma ut hela rasen? Det är vare sig klokt eller rimligt.

Taxar och fördomar 1-1
En stillsam hund av porslin.

När jag var på bokmässan i Göteborg den gångna helgen, klev jag in i en glasbur och parkerade mig i Fördomstolen. Det var Göteborgs-Posten som på detta sätt ville lyfta hur lätt vi stämplar andra med våra fördomar. Jag försökte se ganska neutral ut, lite vänlig så där. Utanför buren stod, för mig fullständigt okända, människor och valde bland lappar med olika ord som de fäste på glasrutan framför mig.

Taxar och fördomar 5-1
Göteborgs-Posten förevigade i sin fotoautomat.

De etiketter jag fick var vänster, boksnobb, allätare, allvarlig, akademiker, höginkomsttagare, feminist, citymänniska, kulturtant och konstnärlig. Det sistnämnda, konstnärlig, tycker jag är trevligt att bli sedd som. Även citymänniska. Och akademiker stämmer ju. Och jag gillar att läsa, men snobb? Nä … Och vad då allvarlig? Hur definierar de ordet allvarlig? Sammantaget väljer jag att dra slutsatsen att jag, i andras ögon, ser ut att vara en acceptabel typ. Kanske inte så ”märkvärdig”, men en fungerande samhällsmedborgare. De kunde ju faktiskt ha stämplat mig som pretentiös, fåfäng, dryg och lat. Det hade inte känts bra.

Taxar och fördomar 4-1
Mitt liv som hund.

Jag tror att det är dags att begrava den elaka taxen Pia för gott nu. Hon är förvisso död sedan länge, men nu ska mitt minne av henne också begravas. Det kommer att gynna alla strävhåriga små taxar framöver. Och jag blir åtminstone en fördom fattigare.

 

 

 

6 thoughts on “Ett bett eller en blick kan räcka för att skapa fördomar

  1. Jag menar nog att det är hundägarna som är största och kanske enda skälet till en hunds beteende gentemot andra hundar och människor.

    Kul med glasburen 🙂

    1. Det anser jag också (hundägarnas ansvar).
      Ja, glasburen var en enkel men effektiv metod att påminna om hur snabba vi kan vara ibland med att döma och bedöma andra.

  2. Definitivt är det hundägarna som har ett ansvar hur en hund agerar mot andra, Såväl andra hundar som mot människor. Barn i synnerhet!
    Modigt och roligt av dig att ”våga dig” in i buren! En kul idé! Visst är vi lite till mans snabba på att döma efter utseende och beteende. Minns ett tv-program där man skulle para ihop rätt person med rätt yrke. Kul!
    Trevlig helg!
    Gunilla

      1. Både ja och nej! Lite från gång till gång hur jag lyckades! Nu kom jag på ett annat program som kommer snart igen tror jag. Att pussla ihop rätt bostad med rätt person! Några gånger har jag haft alla rätt, men vanligast är väl hälften! 🙂

      2. Vem bor här? tror jag att det heter. Eller något liknande. Några gissningar brukar bli rätt och några blir ett stort VA??😮😮

Kommentera