Prinsessan har riktigt hamnat i träsket nu. Knarkträsket. Varje dag måste hon ha minst en sil. Det har dock visat sig svårt att förena behov och förmåga. Prinsessan har nämligen höga krav på kvalitet, vilket dessvärre inte motsvaras av de ekonomiska tillgångarna.

Det är jag som är prinsessan. Knarket består av bostadsrätter i Malmö som saluförs via Hemnet. Mina krav på en ny bostad är tämligen specifika:

• Minst tre rum, max 4. Ingen etagelägenhet (man måste tänka på ålderdomen).
• Två toaletter/badrum och i ett av dem ska tvättmaskin och torktumlare ledigt få plats.
• Fräscht skick.
• Helst högt i tak och mycket ljusinsläpp.
• Gärna öppen planlösning  för kök och vardagsrum.
• En stor terrass där minst fyra, helst sex, personer kan sitta ledigt runt ett middagsbord. Det bör finnas utrymme för en loungehörna också.
• Terrassen i sydvästläge.
• Högst upp i fastigheten och med fri utsikt.
• Helst inga grannar kloss på min terrass.
• Hiss ska förstås finnas i fastigheten.
• En bilpool.
• Nära till havet…
• … och centrum.

Har jag glömt något? Visst ja, det ska bli en månadskostnad som en person klarar av själv – om att i fall.

Min make kallar mig understundom för prinsessan. Han tycker att jag har så höga krav och att dessa krav inte motsvarar de ekonomiska möjligheterna. Va? Jag talar ju bara om hur jag vill ha det. Och jag tänker att en dag kommer den där optimala lägenheten att trilla över oss. Som en väl tilltagen lottovinst, ungefär. Det är bara att ägna sig lite åt affirmationer och positivt tänkande så ska det säkert gå vägen!

Så jag knarkar girigt vidare på Hemnet – till dess jag kraschlandar i verkligheten.