Jag läser en artikel i dagens DN om jobb som riskerar att försvinna i framtiden. Två yrken som nämns är lastbilschaufför och taxiförare, vilka kan komma att ersättas med självkörande bilar. Passagerarna i taxin blir på köpet utan påträngande – eller välkommet – småprat. Men hur samma passagerare ska få hjälp med att baxa in resväskor, barnvagnar och rollatorer i bilarna är oklart.

Yrken som redan ligger på minussidan för att ny teknik tagit över är kontorstelefonister, montörer, korrekturläsare och maskinskrivare, berättar DN. Jag minns mitt första riktiga sommarjobb som växeltelefonist på ett mindre företag i Malmö. Det var en snörväxel där jag slet och drog i sladdar och ploppade in dem i olika hål för att rätt person skulle få samtalet. Ibland siktade jag fel och det blev lite tokigt. Då kunde flickan i växeln, d v s jag, få barska kommentarer från de viktiga herrarna på kontoret.

Nästa sommar hade jag ett nytt sommarjobb på ett annat företag. Nu i en växel som hade något så ruskigt modernt som knappar istället för snören. Den liknade en förstorad telefon med en massa knappar att välja på för att skicka samtalen dit de skulle. När jag tänker tillbaka på den tiden och tekniken känns det som rena rama stenåldern.

I dag pratade jag med en ung man som berättade att han är undersköterska. Han hade utbildat sig till det eftersom han tycker om att jobba med människor. Men nu vill han bredda sig och har ett nytt mål. Och vilket är det? undrade jag nyfiket. Robotingenjör, svarade han. Från undersköterska till robotingenjör – tja, man kan ju fundera över vilket av dessa två yrken som har bäst framtidsutsikter. Kanske kan den unge mannen utveckla superrobotar som gör undersköterskornas jobb? Robotar prövas förvisso redan inom bl a  äldrevården och jag erinrar mig särskilt en robot som hjälper de äldre att duscha. En del uppskattar säkert att de på så vis kan sköta sin hygien på egen hand, medan andra sannolikt tycker att roboten är okänsligt teknisk.

Det finns så mycket mer som kan skötas med robotar, AI och annan teknik, så jag tror inte att den unge mannen riskerar att bli arbetslös som robotingenjör. Men hur effektivt och avhumaniserat vill vi att arbetslivet och samhället ska bli? Alla kan vi ibland behöva en varm hand som stödjer och klappar, fem minuters snicksnack när taxin kryssar fram i trafiken eller ett personligt bemötande i telefon istället för tjugoelva olika knappval som presenteras av en mekanisk röst i ett raskt tempo.

Jo, jag är positiv till ny teknik och effektiviseringar. Men jag gillar även balans och livs levande människor.