Rensa tankarna. Ladda batterierna. Fylla på depåerna. En kär företeelse kan beskrivas på många olika sätt. En paus kan vara kort och den kan vara lång. Den kan vara fylld av aktiviteter eller stilla som en göl en varm sommarkväll.

En semester, eller annan frivillig ledighet, är en paus från det vanliga, det inrutade, de av klockan bestämda dagarna. Arbetstider, möten, lämnande och hämtande på förskolor, fritidsaktiviteter på bestämda dagar och tider. Helgerna räcker inte till för att tankarna på allvar ska hinna bölja och flyta så där härligt som de gör när man är långledig.

Jag läste en intervju i Sydsvenskan med Patrik Hadenius, tidigare chefredaktör för bland annat Språktidningen och Modern Psykologi och numera vd på Utgivarna. Han är även författare till boken Paus – Konsten att göra något annat  och det var också pauser som var ämnet för intervjun. Som bokens titel antyder menar han att en paus inte behöver innebära passiv vila, utan: ”Man kan gå ut och köra ett tufft löppass och bli skittrött. Det kan ändå vara en paus. Från något annat.”

Själv vill jag göra sådant som jag annars inte riktigt hinner med och det kan vara allt från att vara tillsammans med mina närmaste, motionera, nörda in mig i ett redigeringsprogram, sitta länge vid frukostbordet, träffa vänner, ordna praktiska saker som en synundersökning till att sitta en hel kväll i soffhörnan och beta av avsnitt efter avsnitt i en tv-serie, läsa romaner och andra intressanta böcker, vältra mig i tidningsmagasin eller resa i närområdet eller långt bort. Men att kunna gå all in – vilken lycka! Vilken lyx!

Dessutom: Möjligheten att följa olika tanketrådar i alla deras loopar och spår som korsas, att ha tid att lösa upp tankefnurror, är guld värd. Det gör vardagen enklare när pausen är slut.