Jag är två personer egentligen. En på jobbet och en på fritiden. På jobbet är jag den effektiva, strukturerade, får saker ur händerna och drar inte saker i långbänk. Tjoff, tjoff, tjoff. Men hemma är det något helt annat.
I familjen är jag känd som den sega och långsamma. Jag fastnar i duschen. Vid frukostbordet. Jag lullar runt och petar lite här och lite där, fastnar med paddan, framför datorn eller med näsan i en äkta prasseltidning. När andra (läs: maken) är färdiga att lämna hemmet och står och stampar i dörren sedan länge, ska jag bara kolla en sak till, hämta något bra att ha, vattna blommorna, dra ner persiennerna eller fila en nagel som just i detta nu har fått en flisa. Jag är tålamodskrävande.
Att resa är jätteroligt, spännande och intressant. Det är mycket förväntan och glädje, men så är det det där med att packa resväskan. Varje gång tänker jag ”nu ska det gå undan och jag ska ha en minimal packning eftersom jag alltid tar med mig för mycket”. Så upp med locket på resväskan och med jobbmässiga tjoff-tjoffsteg går jag till garderoben för att plocka fram ett fåtal och mycket användbara plagg. Och så ett till. Och ett till. Och …
För tänk om det blir ösregn? Det kanske haglar? Hård storm är inte uteslutet. Inte 40 graders hetta heller. Det är en svår tid nu, typ tidig-vår-varm-sommar, så det gäller att gardera sig. Den ena klädespersedeln efter den andra åker ner i väskan – och en stund senare åker några av dem upp igen. Jag väger för och emot, försöker vara realistisk och förståndig men hamnar någon helt annanstans mentalt.
Till slut är jag fruktansvärt trött på att packa och även något trött på mig själv. Kan man inte hyra in någon som packar åt en? En sådan där som vet precis vilka skor och framför allt hur många skor man behöver? En som ställer resväskan vid ytterdörren så att jag bara kan greppa den och gå när det är dags (och maken redan har väntat i en kvart)?
Nästa gång ska jag packa mycket lätt och mycket snabbt. Till dess får jag trösta mig med den hjärnforskning som säger att processen – inte målet – är det viktiga.
stadsmadam 
Hrrmmmppphhhh… det låter nästan som mig det där – i alla fall när det kommer till resväskan. Annars är jag nog den som står i dörren och trampar medan sambon kliver runt och fixar och donar och kommer på en det ena än det andra 🙂
GillaGillad av 1 person
Hm. Det verkar vara en god prognos för dig att få fart på packandet också. Jag har möjligen en något längre väg att gå 😏.
GillaGillad av 1 person
Farten får jag nog upp – att lära mig packa ”lagom” är nog lite svårare att få ordning på 🙂
GillaGillad av 1 person
Ärlighet och självinsikt, är två fina egenskaper. Lycka till med packningarna i fortsättningen 🙂
GillaGillad av 1 person
Tack 😄👍!
GillaGilla
Att resa och semestra är roligt, men packa är så svårt! Skrattar gott åt det där med alla väderlekar, för så är det också för mig… för det mesta! 🙂 För det mesta har jag för mycket kläder med mig och ett och annat brukar ändå fattas! Men till mitt försvar så får jag ändå skriva att de reser vi gör oftast kräver en del ombyten, så… det får bli som det blir! Semestern brukar i alla fall bli bra ändå!
Ärlig och rolig är du! 🙂
Kram Gunilla
GillaGillad av 1 person
Tack – och det är befriande att höra att fler fungerar på samma sätt! 😄
GillaGillad av 1 person
Släpp det! Så länge du inte reser till ociviliserade trakter så kan du väl köpa om något skulle inträffa, t ex en regnponcho eller ett paraply. Eller ett extra linne eller t-shirt om det blir varmt. Min packningsnoja inskränker sig till att det viktiga är med som pass, mediciner osv och att det absolut inte får hamna i resväskan.
GillaGillad av 1 person
Du är klok och det jag också – egentligen. Men det finns så många om och men och tänk om när jag packar. Jag sätts liksom ur spel 🙃.
GillaGillad av 1 person