Tänk dig att morgonen och förmiddagen på jobbet har inneburit flera problem som måste lösas, intensiva möten med andra människor och ett högt tempo. Nu är det dags för lunch och du stegar in i personalrummet. Du önskar  en stunds avkoppling och avslappnat prat om ditt och datt. Risken är dock att du hamnar i ett getingbo av jobbprat och upprörda känslor.

De flesta av oss har jobb som innebär att vi är fullt sysselsatta hela tiden. Vi springer hit och dit, pratar i telefon och svarar på eller skickar själva mail. Det är spontanmöten i korridorer, frågor att svara på, material att ta fram, planeringar att göra och med lite tur hinner man kvista in en sväng på toaletten också någon gång under förmiddagen.

Det är inte konstigt att man då kan behöva vila hjärnan ett tag under tiden man äter lunch. Man vill tänka på och prata om något annat än jobbet och tillhörande akuta problem eller situationer. Det får anses vara rimligt att lunchen ska vara en tid för återhämtning och snabbladdning av batterierna så att det går att sprinta hela eftermiddagen också.

Men det där är det lite si och så med i många personalmatsalar. Här träffar man ju plötsligt Kalle som man har letat efter vid något tillfälle under förmiddagen och nu passar man på dryfta den aktuella frågan under hänget vid mikrovågsugnen eller mellan tuggorna. Och där borta sitter Anna, Nilla och Pilla och pratar högljutt och animerat om något som inte har fungerat bra och hur ska nu det lösas? Och där kommer Fredrik och vill lite snabbt ventilera ett material som han har tagit fram och nu slår sig Elias ner med sin osande kebab och undrar om du möjligen har läst mailet som han vidarebefordrade för 45 minuter sedan och svar ”behövs inom en timme”.

Du skyfflar in maten i munnen, trots att tuggorna växer. Du svarar, frågar och diskuterar samtidigt som du sväljer och sväljer, sköljer ner med lite vatten och så värst avslappnad känner du dig inte. Snarare stressad. Då passar en annan kollega på att dra igång ett gnällbälte vid sin bordshörna om lönen, arbetsbelastningen, semesterperioderna eller något annat jobbrelaterat. Hela hörnan hakar på och vips är stämningen inte bara arg utan slår även i botten.

Det är då du inser att det, konstigt nog, är bättre förutsättningar för återhämtning utanför personalmatsalen än i den. Och du tänker, lite trött, att jobbprat borde bannlysas i gemensamma utrymmen under lunchtid.