Tidig morgon. För tidig morgon för att vara en lördag. Tankarna vandrar och av okänd anledning befinner de sig plötsligt i Klagshamn där jag som barn tillbringade många och långa sommardagar. Det var där jag lärde mig simma och det var där jag åt de medhavda, snart sandiga, smörgåsarna och drack jordgubbs- eller apelsinsaft som blev alltmer ljummen ju längre dagen led.

Några timmar senare kliver jag ur bilen vid samma strand och även om mycket har förändrats är den sig ändå lik. Atmosfären och ljuset är detsamma, även om det denna årstid är tämligen folktomt och endast enstaka bilar står på parkeringen. Och så finns det ju numera en Öresundsbro där i horisonten. Det gjorde det inte när jag var liten.

Jag vandrar ner mot bryggorna. Två är permanenta och ligger kvar hela vintern, precis som de alltid har gjort. Jag funderar på om den ljusblå flotten, som vi simmade ikapp till, fortfarande placeras ut när det är badsäsong eller om den har ersatts av en annan – eller ingen alls. Från den flotten tränade jag att dyka, om och om igen. Ibland blev det hyfsat graciösa dyk, ibland rejäla magplask som sved i skinnet.

Jag fortsätter till den intilliggande hamnen. Förr fanns det endast några enstaka fiskehoddor, i dag är de många men yrkesfiskarna är få. Vilken paradox. Denna marsdag visar buskknoppar som vill brista, ruffiga byggnader, karg miljö, utemöbler och arbetsredskap som väntar på våren och en ny sommarsäsong. Somt är som förr, annat inte.

Vid ridskolan gör jag nästa stopp men vänder den ryggen och går in på en slingrande stig på andra sidan vägen istället. Den var smalare och snårigare förr. Nu är den tillrättalagd, breddad, och det går alldeles utmärkt att rulla en barnvagn där. Det var den här stigen, hemlighetsfull och spännande, jag cyklade på väg till stranden. Och jag sjöng för full hals för det var sommar och varmt och jag skulle bada och leka hela dagen.

Nu hoppas jag få se de gamla industriruinerna och ett gammal hus som jag minns från barndomen, men det mesta verkar vara borta. Jag vänder och går tillbaka, min tid är förbrukad för i dag. Men jag vet att när det blir varmare ska jag återvända och utforska mer. Barndomens vindlande stigar och miljöer väcker fortfarande min nyfikenhet.