Jag läser i magasinet Tara om en av de senaste trenderna: Silent disco. Det innebär att man går på disco och dansar så svetten lackar – men med hörlurarna på. Det som inte framgår är om dansarna lyssnar på samma låt eller väljer efter eget behag.

Om var och en väljer låt själv kan dansen bli mer än intressant att titta på. Den ena dansar en stillsam tryckare medan danspartnern öser på i värsta rocklåten. Jag skulle bli förvirrad i hjärnan om jag hamnade i ett sådant taktkaos. Men jag skulle kunna blunda förstås för att inte bli distraherad. Jag har även noterat att man inte dansar så mycket i par numera utan alla svävar iväg som ensamma solar på dansgolvet. Man reder sig själv liksom. Eller ska man tvärtom se det som att alla dansar tillsammans?

Vad är det för poäng med att dansa med hörlurarna på? Tja, man stör ju inga kringboende med hög musik så det där discot kan man ju ha i princip var som helst. Man kan bjuda hem till discoafton och köra natten lång. Risken är dock att det blir en del stamp och stomp i det golv som samtidigt är någon annans tak.

Ett silent disco ute på allmän lokal då? Alltså, jag vet inte jag. Är det inte en konstig idé att var och en går in sin bubbla när man egentligen har gått ut för att umgås med andra? Men vi är kanske för egotrippade numera för att umgås på sedvanligt vis.

Äh, jag tror allt att jag vill höra musiken tillsammans med andra och dansa utan hörlurar. Då får man röstträning också eftersom man måste skrikprata med varandra för att överrösta musiken. Det är grejer det!