Morgonen är ung och med pigga, raska steg går man till jobbet. Så blir det sen eftermiddag och man släpar sig hem med en hjärna som är sprängfylld och tankar som far och flyger osorterat åt alla håll. Känner ni igen er? Men det tycks finnas en möjlighet att återhämta sig redan på jobbet – om alla pusselbitar hittar sina respektive platser.

När jag lämnade jobbet i fredags var jag helt slut. Hjärnan fungerade endast hjälpligt och jag hade kunnat lägga mig ner och somna på stört. Nu gick inte det eftersom föreställningen Avig Maria – No more fucks to give med Mia Skäringer var bokad sedan flera månader tillbaka. Och se det blev en mycket bra återhämtning för kropp och själ!

Återhämtning, ja. Det är ju det vi ägnar oss åt på fritiden. ”Åh, vad skönt att det är helg”, säger vi och så jobbar vi på för att återhämta oss så att vi kan gasa på igen när måndagmorgonen gryr. Nu sägs det dock att det går att återhämta sig redan på jobbet, vilket i sin tur och i bästa fall kan innebära att du stegar hem från jobbet med lika energiska steg som du hade på ditvägen. Det visar en intervju med Lina Ejlertsson, doktorand i samhälls- och allmänmedicin vid Lunds universitet, som arbetar med en avhandling om återhämtning för personal vid vårdcentraler. Men det hon hittills kommit fram till kan sannolikt appliceras på vilken arbetsplatser som helst.

Så, hur ska vi återhämta oss redan under arbetstiden? Det finns tre omständigheter som är viktiga: variation, gemenskap och att vi känner att situationen är hanterbar. Den som har variation i sitt arbete, såväl vad gäller arbetsuppgifter som plats och arbetstempo har förutsättningar att få en dos återhämtning. Sitt alltså inte ner vid skrivbordet hela dagen utan hissa upp det (om du har möjlighet) och stå och jobba emellanåt. Ta en promenad i korridorerna och variera intensivt arbete med lugnare. Jag tror nu inte att det är alla förunnat att kunna styra det sistnämnda eftersom vi generellt sett har en spring-så-fort-du-kan-arbetskultur idag. Vissa arbetar på beting och då begränsas möjligheterna omedelbart. Andra arbetar inte på beting men är hårt styrda av tiden ändå.

Jaha. Då kommer vi till gemenskapen och den tror jag att vi alla vet är viktig för att man ska må bra på jobbet. Kan man skratta ihop, stötta varandra och lufta såväl framgångar som motgångar utan att bli klubbad i skallen av kollegorna är mycket vunnet. ”Negativ energi däremot dränerar” sägs det i samma artikel. Japp. Det tror jag att vi alla vet av egen erfarenhet. En väl inarbetad gnällkultur kan förstöra vilken arbetsplats som helst. Att ha gemensamma mål är också något som poängteras och det är klart att det blir lättare om alla vet och förstår vart de är på väg istället för att det vinglas lite hit och dit. Men det måste samtidigt finnas en viss handlingsfrihet, tror jag, annars blir det fyrkantigt och all kreativitet dör.

Så kommer vi då slutligen till att vi behöver känna att vi kan hantera vår arbetssituation. Alltså att vi har en rimlig mängd arbetsuppgifter så att vi hinner med dem och att vi kan påverka vår arbetssituation om det nu skulle bli för mycket av det goda. Det kräver en lyhörd chef och ledning förstås. Och då en ledning som inte bara är lyhörd utan också villig att genomföra förändringar om så behövs. Inte bara snack alltså, utan mycket verkstad också.

Inte tycker jag att det här var några överraskningar när det gäller vad som krävs för att man ska må bra på sin arbetsplats. Däremot är det ju lite intressant om det – och under förutsättning att alla pusselbitar är på plats –  kan innebära att man inte är helt slut i rutan när man går hem från jobbet.

Precis så här enkelt – och så svårt – tycks det alltså vara att återhämta sig redan på jobbet.