Vi är alla brickor i det stora samhällsspelet

Det är nog tur att man inte dagligdags tänker på att man bara är en bricka i det stora samhällsspelet. En utbytbar bricka dessutom. Hade det varit en vanligt förekommande tanke, hade livet nog kunnat te sig tämligen meningslöst.

Det är fredag kväll, AW och vi pratar om en gemensam bekant som nu gått i pension. Jag förstår att hen har avtackats på sedvanligt vis med tal, blomsterkvast och åtskilliga ryggdunkar. Kanske blev det en liten avskedsgåva också.

spelbricka1
En erfaren och rutinerad kollega lämnar arbetsplatsen. Blir konsekvensen av det att hela verksamheten kommer att halta?

Säkert var det några av de numera f d kollegorna som, när de tuggade i sig avskedstårtan,  tänkte att saknaden skulle bli stor och att somt skulle bli besvärligare och mer ineffektivt då den så rutinerade och erfarna kollegan nu valt att lämna skutan. Det är ju så många av oss funderar när en god arbetskamrat väljer att gå i pension eller byta jobb. Eller hur?

Så går det en vecka eller två och skrivbordet som tömdes den sista arbetsdagen och stod tomt och naket några timmar har övertagits av någon annan och allt rullar på som vanligt. Trots att. Den nya kollegan glider in i sin roll och arbetsuppgifter som en väloljad kugge och det märks ingen större skillnad i arbetsflödet. Det är som om det alltid varit så som det är just nu. Det är som om den nya kollegan alltid har jobbat här och den som lämnade aldrig har gjort det.

spelbrickortif
En lämnar arbetsflödet och ger sig iväg på nya äventyr. De andra strävar vidare och glömmer snart.

Hen som gick i pension eller bytte jobb fladdrar förbi i minnet hos de forna kollegorna någon gång ibland. Företrädesvis på kafferasterna när en anekdot från förr ska berättas. Men efter ett tag avtar även detta och det dagsaktuella tar sin rättmätiga plats i det hårt utnyttjade arbetsminnet och i samtalen. Stefan vem? Emelie vem? Snart är det bara några få i personalen som fortfarande kan erinra sig att det en gång fanns en Stefan och en Emelie som jobbade på arbetsplatsen.

Ett arbetsliv och en anställd är en spelbricka i det stora samhällsspelet. Utbytbar och snabbt undanstuvad. Många och långa arbetstimmar i arbetsgivarens tjänst väger lätt i minnet och finns snart bara kvar som tunna spår i sanden, knappt skönjbara. Det kanske är bra att det är så. Eller inte. Det viktigaste är hur som helst att Stefan och Emelie är nöjda.

 

9 reaktioner på ”Vi är alla brickor i det stora samhällsspelet

  1. Ha ha… hos oss kan ju folk bara gå runt och tro att de ska gå i pension – på riktigt alltså. De senaste två inom mina enheter som försökt såg jag på jobbet så sent som idag och då är det ett par år sedan den första av dem gjorde ett tappert försök att avsluta sitt yrkesliv hos oss. Jobbar i en svårrekryterad bransch och då värderas pensionärer som vill fortsätta jobba på timme väldigt högt!
    Tjuvlyssnade på ett samtal idag mellan en ung kvinna som nyligen påbörjat sitt yrkesliv och en av de som försökt gå i pension – ”ni är guld värda – vad skulle vi göra utan er”. Det är inte utan att man blir lite smått rörd när man hör dem 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Det finns absolut branscher där man inte vill släppa iväg sin personal och/eller håller igång pensionärer på timmar eftersom det är svårt att rekrytera ny personal. Bortsett från det är det annars i vår snabba värld enkelt gjort att både glömma och byta ut. Jag är mest fascinerad över just det; att vi inte lämnar större avtryck när vi väl har stängt dörren till en arbetsplats. Om det är för att gå i pension eller byta jobb är egalt. Vi har ju ändå lagt så mycket tid, kraft och engagemang på jobbet! Visst är det intressant!

      Gilla

      1. Ja det är det, man är helt klart utbytbar i arbetssammanhang. Möjligen är det för att jobbet måste gå vidare, ens plats blir fylld ganska snabbt och arbetslivet rullar på. I alla fall vill jag tro att det är så, det vore förskräckligt om det var så i alla sammanhang 🙂

        Gillad av 1 person

  2. Medieskugga

    Bra text och reflektion!
    Min reflektion är att arbetsgivare också resonerar så. Alla är vi utbytbara och efter någon vecka har en ny fyllt den plats från den som valt sluta kanske av annan anledning än pension eller av fri vilja valt nytt jobb. Även för den som gått i pension blir den förra arbetsplatsen oftast mindre och mindre viktig, andra kompisar och roliga saker och sysselsättningar kommer till. Så känner jag i alla fall.

    Gillad av 1 person

    1. Jag tror också att den som har idéer, intressen och kompisar i olika åldrar inte saknar arbetsplatsen efter pensionen. Värre är det för dem som hängt upp allt på jobbet och efter en tid även inser att den gamla arbetsplatsen har gått vidare och inte saknar en.

      Gillad av 1 person

  3. Håller inte med fullt ut. Min erfarenhet är att det beror på hur stort avtryck personen gjort, dennes konpatens och arbetsinsats. Jag har i alla fall haft kollagor som varit väldigt saknade och där ersättaren inte varit ersättare utan givetvis en ny kollega och beroende på dennes kompetens osv har arbetet till viss del tagit en ny vändning.

    Gillad av 1 person

    1. Det är sympatiskt! Men jag själv är övertygad om/har erfarenhet av att de flesta ”glöms bort” ganska fort, inte för att de inte var trevliga och kompetenta utan för att hjulen snurrar så fort att man inte riktigt hinner sakna dem.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s