Nu är det lite drygt två veckor sedan jag sist satte foten på jobbet. Det känns som en evighet. Inte för att tiden har gått långsamt, utan snarare för att det har hänt så mycket. Det är inga anmärkningsvärda saker som har inträffat utan livet har pågått, men utan jobb. Hur kan två veckor, som säger svisch på jobbet, tidsmässigt upplevas helt annorlunda när man är ledig?

Tiden är konstant. Det är vi säkert överens om. Så vad är det som händer när två lediga veckor känns som om de har rymt så mycket mer än vanligt, fastän det egentligen nog är tvärtom? Jag menar, en arbetsvecka är fylld med uppgifter som ska uträttas, tider att passa, möten att gå på, oförutsedda händelser och situationer som måste lösas. När man (jag) kommer hem finns det inte jättemycket energi kvar till annat. Dagarna följer mönstret jobba, äta, göra något litet på kvällen, sova.

Sen kommer helgen och oftast finns det något praktiskt på agendan som ska uträttas. Men huvudgrejen är att, på olika sätt, koppla av och ladda om inför nästa arbetsvecka. Så rullar den igång och plötsligt har ytterligare två veckor av livet förbrukats. Och plötsligt är det vår och när man nästan har förstått det, har det redan blivit sommar och sen rullar det på i full fart mot jul. Men när man är ledig är det som om allt saktar in och dagarna och veckorna blir längre. Är det för att man gör helt andra saker än när man jobbar?

I morgon återvänder jag till jobbet och nu måste jag verkligen börja fundera på lösenord, vad jag ska göra och prioritera, vilka lösa trådar som måste knytas ihop, vilken den fortsatta planeringen är för olika projekt och en massa annat. Jag måste helt enkelt väcka mitt slumrande jobbjag: ”Hallå, vakna!”. Men det är väl ett sunt tecken på att jag verkligen har kopplat bort och stängt av jobbet under semestern, tänker jag.

En dag som denna, d v s sista dagen på ledigheten, drar jag ut ryggsäcken från klädkammaren och kollar att nycklarna ligger på sin plats. Ryggsäcken är anmärkningsvärt tung och jag ser att jag har släpat hem en massa material som jag ”kanske” skulle titta i och arbeta med under ledigheten. Pft! Hur tänkte jag då? Skulle jag sitta och arbeta på min semester?

I morgon släpar jag alltså tillbaka allt material till jobbet och så svisch, är det snart fredag igen!