Knappt ett dygn återstår av 2018 och hur ska det gå? 2018 ligger så bra i munnen, medan 2019 känns betydligt kantigare. Men vi ska väl vänja oss vid varandra så småningom, 2019 och jag. Vad tänker man på en dag som denna? Högt och lågt, stort och smått.
Jag hör hur det smäller på gatan och tänker på skotträdda hundar. Det är något som diskuteras med stort engagemang varje år vid den här tiden. Sen löper tanken vidare till barn i krig och att det är en annan kaliber av skotträdsla som de upplever och inte minst med en annan frekvens. Kan man jämföra en hunds och ett barns rädsla för skott, smällare, bomber och granater?
Nästa år förbjuds raketer på pinne. Okej. Och alla andra pyrotekniska föremål då? Förbjud hela skiten, säger jag och låt kommunerna ta hand om och arrangera tolvslagets fyrverkerier. Här blir jag riktigt rigid: totalstopp, totalförbud. Det är för många som har ett dåligt omdöme och genom att göra fyrverkeriet till en kommunal angelägenhet kan vi koncentrera himlaspraket till max en timme, spara liv och kroppsdelar och bättre värna om alla levande varelser som inte mår bra av knallar och explosioner.
Och ingen riktig regering har vi. Det rullar på ändå, men stickspåren är många och konstiga saker händer. Vem sviker vem och vad och hur mycket kommer det att kosta? Om det blir ett extra val, hur blir utfallet då? Ingen vet, men spekulationerna lever och frodas som ogräs på sommaren. Och vad ska han som trumpetar så högt och oregerligt på andra sidan Atlanten hitta på härnäst? Och vad ska han den putte (skånska för sur) i öst ta sig för 2019? Marken skakar under mina fötter på ett sätt som den inte har gjort förut.
Så här i sluttampen av 2018 hittar jag inget lakritspulver i butikerna till min nyårsdessert och kanske nödgas jag improvisera. Men kan det kallas improvisation när jag har en plan B? Maken funderar på en smokingkavaj i sammet i färgen burgundy. Jag frågar när han ska bära den och han ser många festliga tillfällen framför sig när den kan komma väl till pass. Slå till, säger jag men han tvekar.
Så vindlar tankarna vidare i 2018 års slutperiod och ute smäller det nu så högt att ett billarm går igång. Men champagneglasen står fortsatt stabila och väntar på bubblorna.
Gott nytt år!
stadsmadam 
Ja nog rör det sig lite i hjärnskrymslena så här års. Världen är inte riktigt i det skick den borde vara. För många tossingar som får vara med och styra, det är inte så särdeles lyckat. Nu får vi visst en till i Brasilien som, vad jag förstår, också han är en riktig tossing. Läskigt är bara förnamnet.
Vad gäller fyrverkerieländet så är jag lika rigid som du, ett elände är vad det är och vi människor är inte så smarta som vi tror – visst och somligt kan vi bara inte hantera.
Med det sagt så önskar jag dig ett gott nytt år – vi kan ju alltid hoppas att det vänder och går åt rätt håll framöver!
GillaGillad av 1 person
Ja, det tycks vara tossingarnas tidevarv nu. Jag hoppas att det inte går helt överstyr innan det vänder igen. Saker och ting tycks gå i cykler så jag lever på hoppet.
Ett gott nytt år till dig också!
GillaGillad av 1 person
Ja det får vi hoppas. Jag tror som du att saker och ting går i cykler, synd bara att vi inte lär oss av tidigare cykler utan gör samma misstag – om och om igen!
GillaGillad av 1 person
Som alltid tänkvärd och underhållande läsning. Instämmer med ovanstående att vi kan bara hoppas på en vändning till det bättre i världs- och hemmapolitiken. Uppskattar dina välskrivna inlägg. Gott Nytt År!
GillaGillad av 1 person
Tack för de fina orden! Jag önskar dig ett gott nytt år och oss alla en klok och schysst värld.
GillaGilla