Ta en pepparkaka till och ställ julens kanske viktigaste fråga

Man äter ju en och annan pepparkaka så här i juletid. De sägs göra människan snällare och visst är vi extra mysiga, godmodiga och omhändertagande just nu? Tomtens allvarliga fråga om det gångna årets snällhet sitter hårt i oss sedan barndomen. Har jag varit snäll så det räcker  –  eller måste jag lägga in en högre växel så här strax innan tomten knackar på dörren, alternativt dråsar ner i den öppna spisen? Man vill ju inte stå där med skammen när tomten ställer sin fråga.

Pepparkakor
Var så god! Ta en pepparkaka och bli snäll.

Men ibland tar sig det snälla in på ett stickspår och blir egoism istället. Jag tänker på dem som ska samla familjen till jul till varje pris, ”för så har det alltid varit”. Det kan t ex innebära att gamla farmor som är så trött, så trött egentligen helst av allt vill tillbringa en lugn och fröjdefull jul hemma/på äldreboendet istället för att vara tillsammans med älskade, men ack så stojiga och högljudda, barnbarn och andra släktingar en hel dag och kanske till och med kväll. Gamla farmor orkar inte, men hon ska! För tänk vad alla ska bli besvikna om inte farmor kommer! Så även om farmor själv inte orkar sitta upprätt utan måste ligga i en soffa och längta hem hela julafton, så ska hon vara på plats, för så har det ju alltid varit.

stjärneljus
Varför inte ta lite tid och reflektera?

Det finns även andra varianter. Jag läste nyligen en insändare, skriven av en arg mormor, som förfasade sig över att dotterns familj den här julen ville fira den tillsammans med svärsonens familj. Hur kunde de ta ifrån mormodern hennes julaftonsfirande med barnbarnen? Att svärsonens föräldrar dittills hade bott långt borta och därför under många år inte haft möjlighet att fira med barnbarnen, brydde sig inte denna mormor om. Hon hade en gång för alla mutat in julafton. Huruvida damen i fråga bjöds in att fira julafton tillsammans med svärsonens familj, förtäljer inte historien. Men om hon inte visar minsta förmåga att ge utan bara vill ta, är hon kanske inte så attraktiv som gäst.

Så kan det bli när egoismen sticker fram sitt fula tryne. Den tar olika riktningar och spreta åt olika håll. Gamla farmor, som mycket gärna vill vara med och fira julafton mitt i släktsmeten och ser det som årets stora event, bjuds inte in. Hon är ju så gammal och har det säkert bäst där hon är (och så slipper vi själva allt besvär och eventuella hänsynstaganden), men vi kan slå henne en signal och önska god jul – om vi hinner. Hon kan fira jul med teve istället – det blir väl lagom för henne?!

tomte ny
Tomteinkastare.

Så när vi nu sitter där och mumsar i oss våra pepparkakor och känner hur goda människor vi blir, kan vi också tänka tanken att ställa frågan till den det vederbör: Hur vill du ha det?

 

 

3 thoughts on “Ta en pepparkaka till och ställ julens kanske viktigaste fråga

  1. Ja nog har du rätt i det du skriver. Jag kan inte annat än att hålla med. På min sida av släkten tar vi det hela med ganska stor ro, anpassar oss som vi behöver anpassa oss. Vill man inte – eller för all del orkar man inte – så är det så, inte mer med det.
    På sambons släktsida är det ett himla stök och bök. ALLA ska samlas, ALLA ska vara med och allt styrs med järnhand av äldstemor. Kan inte ALLA (i det här alla är dock inte alla inräknade, bara några få) så flyttas helt sonika julafton till en annan mer passande dag. Om vissa andra inte kan behaga anpassa sig så… ja, då ligger man inte på plus.
    Nu får du gissa vart jag tycker bäst om att fira min jul 🙂

    1. Du föredrar din sida av släkten och den syn som den har på julfirandet! Till den sidan sällar jag mig också. Jag har över huvud taget svårt för när det blir ett tvång att fira helger på samma sätt alltid, oavsett om det gäller med släkten eller med vänner. Vill man – fine! Vill man inte, ska det inte behöva bli en massa trassel och sårade känslor kring det. Att utifrån sina egna behov tvinga in personer, eller stänga dem ute, är inte OK tycker jag.

      1. Japp det gör jag. Mycket trevligare med den ostressade synen på julen (och andra högtider). Min sambo är tyvärr ”förstörd från barndomen” och ser inte riktigt hysterin i det hela. Men, men… han lär sig så sakteliga 🙂

Kommentera