I landet inklusive allt på Gran Canaria, där jag befinner mig just nu, finns allt och lite till för barnfamiljen. Medföljande och storögda mor- och farföräldrar (vi är ganska många till antalet) försöker hänga med i svängarna mellan bad, Bamseshower och barnens sov- och matklockor.

Vän av ordning, alltså jag (maken tycker att jag har vissa drag gemensamma med Ove i En man som heter Ove), ser med kritiska ögon på vissa företeelser i detta familjeparadis:

1. Om det finns skyltar med såväl symboler som text i restaurangen som upplyser om att man inte ska ta med sig barnvagnen in och kryssa med denna (i vissa fall är de stora som slagskepp) mellan bufféborden och bland maten – varför gör man då ändå det? Många har som sagt mor- eller farföräldrar med sig och de kan säkert göra en insats för att undvika dylik buskörning.
2. Om det finns skyltar med såväl bilder som text i restaurangen som upplyser om att man, p g a hygienskäl, inte får ta med sig mat ut från restaurangen – varför gör man då det? En kvinna höll ut t-shirten från magen och lastade den säck som då bildades full med ägg och bröd och spatserade därefter iväg till sin lägenhet med sin fångst för att äta frukost tillammans med, antar jag, familjen.
3. Varför har folk ett så stort behov av att pinka in sina revir att de, långt innan (läs: timmar) de ska nyttja platserna, lägger väskor och handdukar på solstolarna så att ingen annan ska ta dem. För de hade minsann den här stolen på just den här platsen igår, i förrgår och ska ha den under hela semestern. Dessutom hade de samma solstol och plats förra året och året dessförinnan och …

Nu är ju inte detta en särskilt stor sak – egentligen – för mig. Det är alltså inte så att jag är irriterad över och gnäller om detta. Jag gör bara vissa iakttagelser.

Dessutom bröt jag själv mot någon av de där förbudsskyltarna idag. Jag hämtade sangria i riktiga vinglas, ve och fasa, och knatade ut med dem till solstolarna. Det ska ju vara plastmuggar! Vi klarade oss dock från glas som gick i kras mot stenplattorna för att någon oförsiktigt vevade med en arm eller ett ben.

Jag smög senare skamset in med glasen och lyckades undgå skäll för detta regelbrott. Vilken lättnad!