Arma nutidsmänniska – nu går vi i fängelse för att finna ro

Att låta sig låsas in och vistas i en ”fängelsecell” under 24 timmar, utan kontakt med omvärlden, är en av de senaste metoderna för att finna stillhet och ro. När man checkat in i sin cell, skickar man ut sin mobil via en lucka i dörren och sen är det bara att koppla av. Vart är vi på väg? undrar jag.

Ekorrhjul. Stress. Hets. Prestation. Ständigt nåbar. Inga klara skiljelinjer mellan jobb och fritid. Hur slår man av på takten? Hur finner man balans? Hur lever man? När de frågorna blir tillräckligt påträngande och pockande behöver man finna en lösning, ett svar. Och då finns det alltid de som kan erbjuda ett sådant. I Sydkorea är det senaste att man går i fängelse för att få ro under åtminstone ett dygn. Inga distraktioner som klockor, speglar och definitivt inga mobiler eller andra digitala föremål får finnas i cellen (Flyr vardagsstressen). I artikeln säger en av fängelsets grundare: ”Efteråt brukar folk säga att detta inte är ett fängelse utan att det riktiga fängelset är vardagen vi återvänder till”. Det är sorgligt, men då ska vi också komma ihåg att detta sägs mot bakgrund av att sydkoreanernas arbetsdagar är betydligt längre än dem de flesta av oss har.

Skulpturer Kronovall
Det kan bli långa arbetsdagar på fältet.

Om ett dygn i en cell hjälper någon riktigt stressad sate att varva ner är det bra. Men jag är fortsatt förundrad över att självklarheter som stillhet, ro och tystnad behöver erbjudas på konstlad väg. Ni som följt min blogg ett tag kanske minns tidigare inlägg på samma tema; om lugnande skogsbad (Skogsbad är den nya tidens naturpromenad), eller den nya typen av AW då man samlas efter jobbet för att vara tysta tillsammans (I våra tysta rum saktar tankarna in) eller varför inte det märkliga vuxenvaggandet (Adult swaddling? Tacka vet jag några djupa andetag!).

”Det är synd om människorna” sade guden Indras dotter, inte en utan flera gånger, då hon besökte jorden för att se hur vi människor har det (August Strindberg, Ett drömspel) och det är inte utan att jag håller med henne. För var har vår förmåga, att alldeles på egen hand kunna vila och återhämta oss, tagit vägen? Eller: Varför är tempot så högt för så många att vardagspusslet alltid saknar några avgörande bitar för att gå ihop?

huvudet i sanden
Att köra huvudet i sanden kan vara en ”utväg” när det blir för mycket (detta konstverk har stått i Marsvinsholms skulpturpark).

Men det är också  intressant att fundera över vad som kan tänkas hända i hjärnan under det där dygnet man är frivilligt inlåst i en cell. Det är ändå en extrem situation. Skulle jag börja tänka i nya banor, upptäcka nya saker om mig själv och förändra min syn på livet – eller skulle jag ”bara” vila upp mig? Eller kanske tvärtom bli prillig och otålig?

Under årens lopp har jag ibland funderat på att delta i en retreat eller att kliva i vandringskängorna (som jag ännu inte har) och följa pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Det är just detta att ge tankarna utrymme att löpa fritt och utan avbrott som lockar mig. Kanske blir det av en dag, kanske inte.

Men måtte jag aldrig känna behov av att bli inlåst ett dygn för att kunna fullfölja mina tankar och koppla av!

 

 

 

 

5 reaktioner på ”Arma nutidsmänniska – nu går vi i fängelse för att finna ro

  1. Ja du, sätten att hitta ”egentid” är många. Jag kan förstå att många människor känner sig stressade men samtidigt är det som du är inne på också vi själva som måste dra i bromsen ibland. Men det är så mycket konsumtionshets, träningshets och fan-vet-vad-hets så det verkar som om många fastnat i hamsterhjulet.
    Men, jag leker som du med tanken att skapa ett tillfälle att bara låta tankarna löpa helt fritt. Jag brukar förvisso ge mig ut i skog och mark, vilket är ett fint tillfälle men alldeles för kortvarigt. En längre vandring skulle antagligen vara bättre för min del (fängelsehålor, adult swaddling och annat går bort).

    Liked by 1 person

    1. Handbromsen tycks försvinna ibland och för en del – och det är att beklaga för då försvinner också en del sunt förnuft på vägen, tror jag. Oavsett det, är tanken på en längre vandring med fria tankar och lösa trådar lockande. Vad kommer att poppa upp i skallen då?!

      Liked by 1 person

  2. Kom till Kreta och vandra med mig, t ex under en vandringsvecka (4 vandringsdagar)!
    Jag tror många behöver se över sin tillvaro med ett helhetsperspektiv. All stress kommer inte från jobbet. Måste man göra allt annat som man gör? Om ja så kan kanske något vänta.

    Liked by 1 person

    1. Att vandra på Kreta skulle jag mycket väl kunna tänka mig! Var i Sitia i juni och gjorde en del utflykter. Förstår att vandringar på ön kan vara både upplevelserika och magiska. Ska fundera vidare på det.
      Det är sant som du säger att inte all stress är jobbrelaterad. Man kan absolut sålla i annat också.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s