Jag anser att det är en mänsklig rättighet att få gnälla. Livet är lite tufft ibland och man kan bli avundsjuk, känna sig illa behandlad eller inte tillräcklig uppmärksammad för det man gör. Vid behov är det därför helt okej att jobba idogt med spaden i gnällgropen, vältra sig i de negativa känslorna och gny som en missnöjd hund.

Ett tag. Det finns nämligen ett bäst före-datum för gnäll eller, om ni så vill, en bortre gräns. Ingen, säger ingen, orkar i längden lyssna på den som har fastnat i ett ältande gnäll och kör samma repertoar om och om igen. Den som har fastnat behöver läsa sinnesrobönen: Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”. Man behöver inte nödvändigtvis tro på Gud för att tycka att detta är klokt sagt och mycket väl formulerat.

Jag har tidigare varit del av arbetslag där gnällandet gått helt överstyr. Det räcker att det är en person som har fastnat i gnällträsket för att hela idén med arbetslagsmöten ska vara söndermald och tillintetgjord. Alla våndas inför mötet, alla är djupt irriterade under mötet och alla lämnar mötet på ett synnerligen dåligt humör. Det blir trist och negativt för alla och det är då man börjar sätta tråkiga epitet på den som envist gräver vidare i missnöjets grop: gnällspik, gnällfia, gnällpitt. Det är inte så trevliga omdömen, faktiskt.

Och jag själv? Är inte jag i gnällgropen och gräver ibland? Jojomensan! Och jag förbehåller mig rätten att gnälla för att pysa ut såväl riktiga som påhittade oförrätter. Att få just pysa är viktigt, annars kanske man exploderar till slut. Men om man inte begriper själv när det är dags att sluta gnälla, får man hoppas att det finns någon vänlig själ i omgivningen som kan upplysa en om detta innan atmosfären är helt förpestad.

Jag hörde för övrigt talas om ett annat arbetslag i vilket man försökte införa att varje möte skulle inledas med fem minuters gnäll. Resten av mötet skulle genomföras i positiv och konstruktiv anda. Det visade sig dock vara svårt att genomföra. Gnällande har tyvärr en tendens att smeta sig fast som en trögflytande geleklump dagordningar igenom.

Så vad blir konklusionen av detta? Gnäll och gny vid behov. Sluta i tid och gå sedan vidare i livet.