Jag lägger mig vinn om att hänga med i den digitala utvecklingen. Därför är det så konstigt att jag på jobbet använder en stor, grön spiralkalender. Varför har jag en kalender som är så oversized att den inte får plats i en handväska av normalstorlek? Att flytta innehållet till något moln vore så mycket klokare, för tänk om jag blir av med min handdrivna kalender? Då är jag förlorad.

Ibland öppnar jag den digitala kalender som ingår i mitt jobbkoncept. Vi tittar på varandra, den digitala kalendern och jag. Tycke uppstår inte. Jag stänger ner den igen utan att ha avtalat ett nytt möte. Det kan gå ett halvår – ett år innan jag öppnar den nästa gång och då med samma resultat. Men vi borde verkligen bli vänner. Då skulle jag slippa släpa på den stora gröna och jag hade inte heller behövt oroa mig för att bli av med den.

För det har ju hänt att den har kommit på villovägar. Då utlyser jag omedelbart katastrofläge: utgångarna spärras, det sker en rekonstruktion av i vilka spår jag har gått den senaste timmen, alla som passerar stoppas och den svettiga panikfrågan ställs: Har du sett min kalender? Den är grön, stor och något solkig. Alla svarar: Nej, den har jag inte sett. Hittills har den stora gröna alltid dykt upp igen, oftast under en hög papper på mitt eget skrivbord.

I kalendern finns hela mitt arbetsliv. Gruppmöten. Enskilda samtal och möten. Lektioner. Kurser. Provtider. Planeringar. Viktigt att göra-noteringar. Vissa lösenord (superkorkat!). Förlorar jag kalendern, förlorar jag kontrollen.

Men det hade kanske varit intressant att förlora kontrollen? Att bedriva arbetslivet lite på uppstuds och ta det som det kommer. ”Vad då möte? Nej, det känner jag inte till!” ”Vad menar du, skulle jag ha förberett ett prov till dig nu? Nä, det har jag ingen notering om, så det får vi ta en annan dag.” Tänk vilken frihet det skulle vara att inte vara inramad av kalenderns alla måsten!

Maken använder en digital kalender. Han berättar att den inte alltid fungerar klanderfritt. Det händer att den inte har synkat, så när han är ute i geografin och på mobilen behöver plocka fram viss information finns den inte där. Även den digitala solen har alltså sina fläckar. Och vem vet när molnen upplöses och all data som samlats där försvinner ut i tomma intet?

Privat använder jag dock en digital kalender med noteringar om besök hos frissan, tandläkaren, teaterföreställningar, konserter o s v. Den fungerar hur bra som helst. Därför tror jag att jag, trots allt, ska sträcka ut en fredligt sinnad hand även till jobbets digitala kalender. Vi kan ju alltid testa om vi kan hitta någon form av kemi att bygga vidare på.

Om inte, finns den stora gröna kvar.