Lite bättre kan du, eller hur? Inte lutar du dig väl tillbaka och känner dig nöjd? Det finns alltid en utvecklingspotential. Du kan optimera.

Ett ämne som är i ropet är självoptimering. Tanken är att man kan förbättra sitt liv på alla plan: arbete, ekonomi, fritid, relationer, sex, mat, träning. Hör ropen skalla: Det är ditt eget ansvar att utveckla både kropp och knopp, att bli ännu lite produktivare, ännu lite kreativare, ännu lite mer framgångsrik! Räkna, mät och för statistik. Visst kan du tänja din förmåga ytterligare!

Tycker du att det är svårt att veta var du ska börja, hur du ska ta dig an optimeringen, kan du välja och vraka bland all självhjälp som finns att tillgå: appar, kurser, poddar, tv-program, litteratur, tidningsartiklar, läkemedel, prylar… Om du känner dig pressad och stressad över att behöva självoptimera, kan du garanterat hitta någon självhjälpsmetod som lär dig att optimera utan stress.

Jag är själv ett offer för denna självoptimering. Därmed inte sagt att jag är en klockren självoptimerare. Jag är lite halvdan, så där. Ja, jag kämpar på för att försöka hålla kroppen i trim (har dock kommit ur fas de senaste veckorna och i mycket liten omfattning frekventerat löpspåret. Det började med en liten förkylning och sen kom ursäkterna på rad). Jag arbetar för att hänga med i den tekniska utvecklingen (jag tycker på riktigt att det är kul med nya program, nya finesser och möjligheter – men ibland fattar jag verkligen inte hur det hänger ihop). Och så vidare inom alla möjliga områden och en gör så gott en kan.

Men om man skulle sitta nöjd en stund och låta sig vara tillfreds med det som är just nu? Tanken svindlar. Är det ens lagligt? Det borde egentligen räcka med att vara en god människa för att anses vara optimerad. För hur blir man som person och individ om man hela tiden strävar efter optimering? Carl Cederström, docent i företagsekonomi vid Stockholms universitet, vet. Han genomförde ett experiment i självoptimering 2016 tillsammans med André Spicer, professor i organisationsteori vid Cass Business School i London. I flera intervjuer, bl a i Den vilda jakten på total lycka  (di.se 2017-12-31) berättar han att han under det årslånga experimentet ”anammade den här oförlåtande självhjälpsattityden”. Man blir kort sagt en mindre god människa och intar en hårdare attityd gentemot sina medmänniskor. Cederström blev t ex sur på André Spicer som han ansåg inte gjorde sitt yttersta i optimeringsarbetet.

En annan lärdom var att det går bra att optimera sådant som produktivitet, bygga muskler och skärpa hjärnan (förbättra minnestekniken t ex) med hjälp av olika metoder, men när det kommer till sådana värden som relationer, godhet och moral går maximeringen inte lika bra. Det är föga förvånande – och ändå kryllar självhjälpsmarknaden av metoder för just detta och dessa metoder har blivit en riktig kassako för många ”profeter”.

Jag är rätt säker på att vi inte alltid behöver maximera, utan att vi kan vara tillfreds med lite grann. Eller för att använda ett äktsvenskt ord: lagom. Nu tänker jag luta mig tillbaka i soffan och bara vara. En stund.