Kommunikation är inte enkelt. Det blir ofta missförstånd eller olika tolkningar av det man trodde att man var överens om. De flesta har säkert hört uttrycket ”vi kan vara överens om att inte vara överens” och en del menar att krig, åtminstone till viss del, kan förklaras med brist på kommunikation.

Det uppstår mindre krig även i den vanliga vardagen som en följd av att kommunikationen inte har fungerat. Häromdagen var jag hos tandläkaren i syfte att göra en rotfyllning i en viss tand. Vilken denna vissa tand var, var jag och tandläkaren inte alls överens om. Det berodde på att en annan tandläkare veckan tidigare upplyst mig om vilken tand som skulle rotfyllas, men även pratat om tanden bredvid som ville ha en annan typ av vård. Nu, vid mitt andra besök, vände den ”nya” tandläkaren på vilken tand som skulle behandlas för vad och krisen var ett faktum.

Nä minsann, tänkte jag. Jag tänker inte låta mig felbehandlas. Nu reder vi ut detta. Nu ifrågasätter jag. Och så började jag gläfsa om vilken tand vi egentligen pratade om och tandläkaren svarade tålmodigt på mina frågor och pekade pedagogiskt på röntgenbilderna. Jag satt tyst medan bedövningen verkade. Sen fick jag nytt syre och började bjäbba igen. Tandläkaren svarade återigen tålmodigt och jag bestämde mig till slut (motvilligt) för att hen lät så säker på sin sak att det var lika bra att lägga ner. Jag tänkte också, surt, att den första tandläkaren har mycket kvar att lära då det gäller kommunikation med patienterna. Och jag nuddade även, mycket lätt, vid tanken att det möjligen kunde finnas en mikroskopisk risk för att det var jag som hade fel.

Senare samma dag deltog jag i ett möte i ett helt annat sammanhang. Vi diskuterade något som vi enats kring redan i våras. Trodde vi. Nu visade det sig finnas åtminstone tre olika uppfattningar i gruppen om vad det var vi hade kommit överens om. Om vi nu ens hade kommit överens om något. Det rådde delade meningar om det också. Det är intressant att vi människor så ofta tolkar överenskommelser på helt olika sätt trots att de är så genompratade och genomdiskuterade. Vi är så säkra på att vi har förstått varandra, att vi menar samma saker – och så är det inte så. Vissa är på Mars, andra på månen och några närmar sig solen.

Naturligtvis avslutades såväl tandläkarbesöket som jobbmötet i fullständig konsensus. Vi nickade bekräftande mot varandra och det kändes bra att nu vara överens. För det är så vi gör i Sverige. Vi kommer överens. Tror jag.