Det här med måltider och vad vi äter är intressant. Man behöver bara slå sig ner vid bordet i personalmatsalen för att börja fundera över hur olika matvanor vi har. En del äter kebab, falafel, gummihamburgare med pommes och annat från närmaste gatukök. Andra (ofta de med barn hemma) öppnar sina medhavda lådor och stjälper upp en halvfrusen pasta med köttfärssås på en tallrik, skjutsar in den i mikron och trummar otåligt med fingrarna i avvaktan på att den ska bli ljummet ätbar. Någon öser upp sallad och en bit lax och mitt emot sitter den som äter en kanelbulle eller en Risifrutti till lunch.

När jag blickar bakåt i tiden, kan jag se att jag har gjort – och gör – en matresa. Barndomen minner om spenatsoppa med kokta ägghalvor (det var ingen favorit), potatis och fläskkotlett, bruna bönor. Så småningom introducerades spagetti och det var populärt, för att inte prata om den grillade kycklingen och Flygande Jakob. Matupplevelserna nådde nya, svindlande höjder.

När jag flyttat hemifrån blev det gröt, gröt och gröt  – eller ingenting – samt fläskkotletter som formade sig som små skålar i stekpannan. Så småningom avancerade jag till fläskfilé vid särskilt festliga tillfällen. När jag och vännerna var stadda vid kassa gick vi på restaurang och beställd råbiff eller elefantöra. Eller en exotisk pizza. Åh, vad vuxna och märkvärdiga vi var! Ibland drack vi en Bailey som kronan på verket – ja, efter middagen alltså.

Så kom de egna barnen och det blev falukorv, potatismos, pyttipanna (fråga dem vad de tycker om pyttipanna à la halvfabrikat i dag), spagetti med köttfärsås (förstås), pappas hemmagjorda pizza (i saligt minne bevarad) – ja och så blev det lite falukorv till. Snabbt skulle det gå att laga maten för det var full rulle i familjen med läxor, hästar som skulle skötas och ridas, skola och arbete och hej och hå.

I dag är jag mer kräsen, men på ett ganska trevligt sätt. Jag svårar mig inte och säger ”åh, det kan jag absolut inte äta” utan jag ler vackert och äter vad som bjuds, men om jag kan undviker jag helst rött kött eftersom det inte är särskilt gott och dessutom ligger som en tung klump i magen efteråt. Fisk är en favorit, liksom kyckling och lammfärs. Det får gärna vara ett lite märkvärdigt vin att dricka till, med en sockerhalt om max tre procent. Och champagne! Turkisk/grekisk youghurt, frukt och grönsaker står alltid på inköpslistan. Och fiberhavregryn är ett måste till frukost.

Jag vet vad jag mår bra av att äta och behöver inte hoppa på trenden att plötsligt anse mig vara laktosintolerant eller glutenallergiker. Tillgodose behoven för dem som verkligen har de besvären/allergierna, men tramsa inte till det om du tål allt utan var tacksam och ät vad som bjuds och i övrigt vad du själv vill. Så enkelt är det!