Jag bor i staden med korsvirkeshus där rosor och stockrosor klänger på väggarna. Här finns de små gränderna, kullerstenen och en möjlighet att gå i Wallanders fotspår.  Här finns en fin hamn, en lång sandstrand och jäkligt kallt vatten att bada i. Här finns den reklamfria Scala-biografen som visar smal och bred film och som erbjuder ett glas vin i pausen. Här kan den som så önskar se opera, lyssna på konserter i det gröna eller gå på jazzfestival. Det är inte konstigt att turister söker sig hit.

Vi bor mitt i stan. Nedanför våra fönster passerar turisterna och från restaurangen, som är belägen under lägenheten där vi bor, hörs ett ständigt sorl från uteserveringen och ibland smyger sig en doft av rök in genom öppna fönster. Jag älskar alltihop, utom möjligen rökdoften (f d rökare är som bekant de som far mest illa av den). Ibland ställer jag mig vid ett fönster och tittar ner på dem som äter sin middag på uteserveringen. Jaha, pizza där. Det ser ut som en calzone. Mhm, en bunke pommes frites där med någon halvtrist köttbit och en klick bearnaise. Och vid det bordet sitter alla och glor trött i sina mobiltelefoner, medan sällskapet bredvid skrattar och pratar oavbrutet.

Turisterna är storögt nyfikna, öppna för nya intryck. Och de är lätta att känna igen, oavsett om det är svenska eller utländska turister. Klädseln är semesteravslappnad med  shorts och t-shirts, fladdriga storskjortor i tunna och färgglada tyger och på huvudet en liten hatt. Över axeln hänger en ryggsäck och på fötterna sitter fotriktiga skor som är bra för långa upptäckarpromenader. Kameran och poserandet framför olika attraktioner signalerar också att det är en turist.

Framåt kvällen är de uppiffade i välstrukna, sommarglada skjortor och chinos. Håret ligger välmoussat och geléstruket längs skallen. De sommarfina klänningarna är korta och tajta eller sveper bekvämt i vinden. De är alla skinande rena och doftar sött, friskt, blommigt eller av mysk när det passerar på trottoaren. Andra turister har seglat hela dagen, angjort en brygga och vandrar nu uppåt stan för att få sig en bit mat. Sjön suger. De är solbrända, lite väderbitna och ser aningen trötta ut. En snabb runda på stan, middag, en stund i sittbrunnen och sen kojen. Nästa dag ska de segla mot nya mål.

Det finns de som tycker att turisterna stökar och stör, att de lägger beslag på p-platserna i stan och på stranden och att de är i vägen i största allmänhet. Tänk bara vilka köer det blir på Systemet och apoteken! Men jag gillar att stan förvandlas och turisterna ger mig något nytt att betrakta och filosofera över under några korta sommarmånader (och handeln och restaurangerna tackar särskilt för de pengar turisterna spenderar här). För en tid ser jag min stad genom andra glasögon än de vardagsgrå och ser allt det fina den har att erbjuda.

Och jag känner ju igen mig själv i turisterna. Även jag bär hatt på min semester. Även jag duschar och byter om till något fräscht när jag ska ut och äta middag på kvällen. Även jag ser mig nyfiket omkring och tar plats i någon annans vardagsmiljö. Att vara välkommen ska vara ömsesidigt.