Just nu befinner jag mig i New York och har hunnit ta några tuggor av the Big Apple. Det är en både intressant och fascinerande stad som det är lätt att bli handlöst förälskad i.

På Manhattan är det ett liv och ett kiv, sirener som tjuter, bilar som tutar, människor som ropar och byggarbeten som larmar och slamrar. Det är lukter, smaker och fantastiska upplevelser. Det är också en stad som inbjuder till reflektioner, t ex följande:

• Det finns arbeten här som inte finns i Sverige. Ett exempel är männen som drar kärror med varor eller tvättleveranser på gatorna. Enkelriktade gator och allmänt trafikkaos kan vara en förklaring till denna annars något ålderdomliga metod.
• Det är jävulskt dyrt att parkera sin bil på Manhattan.
• Personaltätheten i butiker och på restauranger är påfallande hög. Vem som helst får inte göra vad som helst utan arbetsuppgifterna tycks vara strikt fördelade.
• Varje litet skrymsle bebyggs, samtidigt verkar en del byggnader stå tomma och övergivna i avvaktan på – vad då? Bättre pris?
• En del av dem som bor på de nedersta våningarna i skyskraporna (d v s de 15 nedersta ungefär) har inte mycket solljus om ens något solljus alls. Å andra sidan har de som bor mycket högt upp vissa dagar endast dimma och dis att titta på.
• Poliserna är många och synliga.
• Det finns enormt många restauranger med olika typer av kök att välja mellan – och nu ska jag gå till en av dem.