I morgon är det måndag och en ny arbetsvecka inleds. Det kan man knorra över och tycka är lite olustigt och motigt. Upp tidigt på morgonen, jobba, jobba, jobba, hem och i värsta fall jobba ytterligare några timmar för att hinna med. Men ändå. När jag ser tv-programmet Sveriges bästa arbetsförmedling är jag väldigt glad att jag har ett jobb och dessutom ett meningsfullt sådant.

Arbetsförmedlingen har ju fått och får mycket kritik för sin oförmåga att få ut människor i jobb. Arbetsförmedlingen i Örnsköldsvik, som tv-programmet handlar om, bekräftar detta medan de arbetslösa personer vi som tittare får följa ger uttryck för hur jobbigt det är att inte ha ett jobb, att inte vara behövd (SVTPlay.se). De berättar om hur stressande bristen på en stadigvarande och stabil lön är. Det är då jag inser hur väl förspänt jag själv har det.

Arbetsförmedlingen i Örnsköldsvik vill bli bäst i landet och kallar in tre experter samt arbetsförmedlingens egen branschstrateg för att nå detta mål. Men jag tappar hakan flera gånger varje gång jag ser programmet. De som jobbar på och med arbetsförmedlingen i Örnsköldsvik säger så konstiga saker. Här är två exempel:

”Tillsammans ska vi utarbeta en ny arbetsgivarstrategi som innebär att fler personer ska komma ut i jobb.” Det säger arbetsförmedlingens chef i Örnsköldsvik och snart förstår jag att det innebär att en arbetsförmedlare ska åka ut till olika företagare/arbetsgivare för att etablera kontakt. Har de inte gjort det tidigare? Och lite längre fram i programmet kommer nästa snilleblixt: ”Det handlar om att flytta fram positionerna till att vi faktiskt jobbar med det viktigaste av allt: arbetsgivarna. Och de får den arbetskraft som de behöver och de arbetssökande får de jobb som de förtjänar och utifrån kompetens. ” Heureka!

Sen börjar jag fundera. I dag kilar en massa bemannings- och rekryteringsföretag omkring och norpar arbetsgivare mitt framför näsan på arbetsförmedlingen genom ett proaktivt arbetssätt. Men dessa företag bryr sig knappast om de långtidsarbetslösa, de som behöver särskilda anpassningar, praktik eller vad det nu vara månde. Arbetsförmedlingens viktigaste uppdrag har numera blivit, tror jag, att försöka hjälpa dem som har allra svårast att komma ut på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingen är också ett verktyg för politikernas mer eller mindre genomtänkta arbetsmarknadspolitiska åtgärder. ”Vi har en ny idé! Verkställ!” ropar det politiska block som för tillfället har makten i kör. Då är det kanske inte så konstigt att det som borde vara alldeles självklart, plötsligt träder fram som något alldeles nytt och oprövat – precis som i tv-programmet Sveriges bästa arbetsförmedling.

I morgon börjar en ny arbetsvecka. Det känns helt okej, om ni frågar mig.