Det är kris i Svenska Akademien just nu. Ledamöter lämnar sina stolar och arbetet i Akademien, andra funderar på att göra det. Det ger respekt att det finns de som tar beslut grundade på moral, etik och regelverk, istället för att ängsligt och krampaktigt klamra sig fast vid dessa stolar som är så ansedda i kultursammanhang (åtminstone har de varit det hittills).

I kommentarerna till avhoppen nämns bl a brist på ansvarstagande och att vänskapsband tillåts gå före Akademiens stadgar och regler. Dessvärre är det inte bara i Svenska Akademien regler, sunt förnuft, saklighet, etik och moral sätts ur spel när något gått fel. Vänskapskorruption, gummibandsartad behandling av regelverk och bortglömd etik förekommer lite överallt i samhället.

Chefer som inte har skött sitt jobb flyttas till en annan, men lika välbetald, position och har fortsatt stort ansvar – om än inom ett annat område. Politiker som har misskött sitt uppdrag eller på annat sätt visat brist på kompetens för uppdraget, får bli generaldirektörer eller ambassadörer någonstans i världen. Samma gynnsamma behandling får oftast inte de som jobbar på lägre positioner och begår fel. De avskedas eller flyttas till en undanskymd och meningslös tjänst. Då är den moraliska svansföringen plötsligt mycket hög. Det är nämligen skillnad på folk och folk.

Varför tar vissa sig vidare fastän de inte borde? Ryggdunkar. Kollegiala relationer som utvecklas till vänskapsförhållanden som inte kan återgå till den sakliga och objektiva relationen när krisen kommer. Kliv på karriärstegen som lämnar kvar verklighetssynen och känslan för vad som är rätt och fel på de nedersta pinnarna. En syn på sig själv som varande viktigare än andra. Då kan det vara svårt att förstå när man har gjort fel, när det är dags att ta ett beslut som inte gynnar en själv och hur detta beslut ska verkställas. När man inte förmår göra detta, kan det bli så att andra väljer att gå istället i syfte att försvara viktiga värden.

Det har Klas Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund gjort genom integritet, moral och respekt för sitt uppdrag.

Rekommenderad läsning: Rakel Chukri: Bråken är ett friskhetstecken