Men väx upp då!

När blir man vuxen? Eller är det inte något man blir, utan något man väljer att vara?

För en tid sedan cirkulerade en både rolig och tankeväckande platsannons på Facebook. Det var ett café som sökte sommarpersonal och det som nämndes som meriterande var bland annat följande:

  • Kunna klockan.
  • Inte behöva använda Facebook & Snapchat var tredje minut.
  • Kan tänka sig att jobba mer än 2 dagar i veckan.
  • Inte behöver ta ledigt under vecka 29, 30, 31 för ”att hitta sig själv”.

Ett sommarjobb på ett café tänker man sig att i första hand ungdomar söker. Då kan det vara mer begripligt – om än inte meriterande – att det finns en och annan självklarhet som ännu inte trillat på plats och som därför särskilt måste påpekas i platsannonsen så att inga tråkiga missförstånd uppstår.

Väx upp
En varm säng är inte skäl nog att inte gå till jobbet.

Värre är det när personer som passerat 25, ibland med råge, tycker att det är självklart att en tid hos frissan, en finne i pannan, en varm säng eller en körlektion går före jobbet och därför ”sjukar” sig eller helt sonika uteblir. Eller när de anser att det är fullt rimligt, faktiskt närmast en rättighet, att ägna betald arbetstid åt privata angelägenheter som att boka en resa, ringa runt och be om offerter till bröllopsfesten eller gå på förskolans sommarfest, samtidigt som kollegan sliter för två.

Individualism tar stor plats idag, många val och möjligheter står till buds – på gott och ont. Men några viktiga vuxenprinciper finns trots allt: Att vara vuxen är att ta egna beslut och även konsekvenserna av dem. Att vara vuxen är att ta hänsyn inte bara till sig själv, utan även till andra.

Ordet vuxen är inget skällsord. Det är ett förhållningssätt.

Kommentera