Hur många ägnar delar av sin arbetstid åt sådant som inte har med det egentliga uppdraget att göra? Jag tänker på sådant som att reda ut papperstrassel i kopieringsmaskiner, packa upp och packa ner (i samband med omdisponering och omorganisation av lokaler), boka biljetter, beställa material, arkivera, transportera material från punkt A till punkt B och sedan tillbaka igen – och så vidare.

Sedan jag tog steget in i arbetslivet har en rad viktiga personer och funktioner försvunnit från arbetsplatserna. De arbetskamrater som fick maskineriet att gå runt som ett väloljat sådant är saknade. De tog hand om allt det där ”runt omkring” och var ovärderliga. Nu får alla och envar ta hand om allt själva eftersom vi arbetar i så tajta organisationer. Är det inga organisationskonsulter som räknar på vad man förlorar i annat kapital när man kostnadseffektiviserar och slimmar? Min kvalificerade gissning är att det blir rätt dyrt att inte använda de anställdas kompetens och kunskap fullt ut. Tid är pengar, som bekant.

Det tycks kvitta inom vilket område man arbetar. Perifera arbetsuppgifter förekommer överallt. Redovisa kvitton, stapla stolar, köra och hämta eller lämna gäster – så beskriver en riksdagsledamot sitt jobb som folkvald politiker i Jan Schermans dokumentär Länge leve demokratin (SVTplay). Han och andra riksdagsledamöter berättar att de inte hinner vara ute bland väljarna, bland oss, i den utsträckning som de skulle vilja och behöver. De hinner nästan inte vara ute bland väljarna alls. De har fastnat i praktiska bestyr, pappersexercis och svenskarnas högt skattade arbetsplatsmöteskultur. Hur ska människor förmås engagera sig politiskt när huvuduppdraget äts upp av annat? Hur ska man förhindra att politikerföraktet växer när våra folkvalda inte har tid att träffa dem de representerar?

Jag tycker att vi har hamnat lite snett. Det vi ska tro är kostnadseffektivt, smart och gynnsamt för alla har i många delar istället förvandlats till en tung administrationsbörda, ineffektivitet och stress.

Det bär mig emot att säga det, men en del var bättre förr. På riktigt.