Ibland blir det ansträngt när nyblivna föräldrar försöker komma på, alternativt uppfinna, ett unikt eller i vart fall ovanligt förnamn till sina barn. Exempel på udda förnamn i Sverige idag (det finns många) är Månfare, Balle, Tequila, Saab, Solstråle, Lillebror (enligt SCB har en kvinna detta namn som tilltalsnamn), Ragata och Gubben.

När vi hör ett namn gör vi också en rad olika associationer. Vilka associationer vi får är naturligtvis högst individuellt. Ett namn kan uppfattas som präktigt, modernt, tidlöst, internationellt, utländskt, piggt, vedervärdigt, snobbigt, rart, fräckt … Vi kan tycka att namnet passar personen perfekt, men det händer också (åtminstone mig) att jag tycker att det finns en dissonans mellan namn och person(lighet).

Nu har det gjorts en undersökning om hur vi väljer förnamn. Det är Emilia Aldrin, universitetslektor i svenska språk vid högskolan i Halmstad, som står bakom den (forskning.se). Hon har undersökt hur 600 nyblivna föräldrar funderat kring och valt förnamn till sina barn. I hennes – och andras undersökningar om namn – har följande visat sig:

• Vanliga urvalsaspekter är om namnet är vanligt/ovanligt, internationellt/ svenskt, ger positiva associationer/kan förväntas resultera i ett öknamn.
• Namnet säger något om föräldrarnas förväntningar på barnet. Internationellt namn = internationell karriär, ett udda namn = barnet kan få större uppmärksamhet i händelse av att hen vill bli t ex artist.
• Vi blir bemötte utifrån vilket namn vi har.
• Framför allt bärare av ovanliga namn upplever att namnet säger något om vilka de är.
• Kvinnor med könsneutrala namn har lättare att ta plats på en manligt dominerad arbetsmarknad.
• Den som bär ett nobelt klingande namn tenderar få högre inkomster än den med ett ”vanligt” namn.

Själv bär jag ett namn som inte är särskilt hett i namnlistan i dag. Men det fungerar bra i alla sammanhang och jag och namnet är ett radarpar. Vi känner helt enkelt igen oss i varandra. Och jag är så glad att jag inte heter Ragata!