Jag gör för närvarande en insats för den medicinska forskningen. Inte helt otippat ska det då fyllas i formulär, registreras mat- och dryckesintag och så vidare. Mycket av detta görs vid en dator och på en iPad. Det vållar inga problem för mig, men sannolikt för dem som inte är vana vid dylika tekniska prylar. De känner sig förmodligen ganska utlämnade.

Det får mig att tänka på alla dessa knapptryckningar som ska göras när man ringer myndigheter, organisationer eller större företag. ”Vad gäller ditt ärende?” säger den inspelade rösten och sen presenteras en förfärlig massa alternativ och inte sällan tänker man efter att ha lyssnat genom hela arsenalen ”men det är ju inget som stämmer in på mitt ärende”. Och sen trycker man en siffra och # eftersom man måste välja något. Då kommer en ny omgång alternativ att välja mellan.

Därefter får man veta att man är nummer 55 i kön och att väntetiden är beräknad till cirka 25 minuter. Under tiden spelas musik och emellanåt avbryts den av rösten som nu kommer med goda råd om hur man själv kan åtgärda det där problemet som man kanske har ringt kundtjänst om. I sådana lägen sätter man ju gärna på högtalaren på telefonen och gör något annat under väntetiden.

”Jag vill prata med en riktig människa!” sa min mamma en gång, lätt desperat i rösten, när hon hade försökt ta sig igenom alla alternativ och knapptryckningar. Hur lätt är denna självservice att hantera för dem som inte är vana vid ny teknik, som ser dåligt, hör dåligt, som är långsamma i tanken på grund av ålder och skröplighet? Hur många samtal blir aldrig ringda för att det är för krångligt?

Tänk om det hade funnits ett ni-servar-er-själva-alternativ och ett ni-som-vill-prata-med-en-riktig-människa-redan–från-start-alternativ när man ringde olika inrättningar? Då hade alla inkluderats. Och vem vet, kanske hade det sista alternativet fått flest uppringare totalt sett.