Skona oss från det låtsassociala småpratet

Jag är en sådan där som inte gärna svarar när displayen visar ett obekant nummer. Det kan ju vara en försäljare. Eller en som ”bara” vill ge goda råd om lånemöjligheter, pensionssparande eller något annat. Jag avskyr den inövade glättigheten och att uppringarna låtsas ha en slags relation till mig.

-Hej Monica! Jag heter xx och ringer från xx. Hur mår du idag? Skiner solen hos dig också? Har du börjat din semester än?

bada
Bad eller inte – det angår inte telefonförsäljaren.

Skit du i det! vill jag säga, men avstår eftersom jag har fått en god uppfostran. En gång frågade en låtsassuperduperpositiv försäljare till och med om jag skulle åka och bada. Då började jag trampa runt som om jag gick på en glödhet kolbädd och hjärtat rusade. Det var bara för mycket!

Jag kan meddela alla som utbildar telefonförsäljare (vilka jag ser som offer för usla rådgivare) att ovanstående är ett gott exempel på hur man på mindre än 15 sekunder lyckas vända mina allra vassaste taggar utåt. Att vara låtsassocial är ingen bra taktik. Det är ju bara en transportsträcka fram till försäljningsargumenten, det vet både ni och jag. Att komma till saken direkt och vara professionell skulle ge mer respekt.

Ett annat tips är att ett påträngande insisterande, när jag säger nej tack till erbjudandet, är en ineffektiv metod som inte gynnar vår framtida relation – som vi ju ändå inte ska inleda förrän jag vill ha den.

Och det är först då vi, eventuellt och avslutningsvis, kan tala lite om vädret också.

 

 

 

Kommentera