– What’s in it for me?

Han skrockade belåtet när han berättade om motfrågan han just hade ställt till en person som behövde hans hjälp. Jag förstod genast att han hade gått på kurs och lärt sig detta uttryck. Och nu skulle det användas. Frekvent. I alla möjliga situationer.

Det var första gången – och ganska många år sedan nu – som jag hörde just den frasen, men definitivt inte den sista. What’s in it for me? Vad får jag ut av det här? Vad kan du ge mig i gengäld? Vad tjänar jag på att hjälpa dig? Jag har aldrig riktigt tyckt om den frågan eftersom den andas egoism och självbelåtenhet. Ni vet, man stoppar tummarna innanför hängslena, drar ut dem en bit från kroppen och ser lite lätt nedlåtande på den som ber om något. Man kan gärna gunga lite på hälarna också. What’s in it for me?

Jag erinrade mig uttrycket under läsningen av Svend Brinkmanns bok Stå fast. Brinkmann är professor i allmän psykologi och kvalitativa metoder vid universitetet i Aalborg. Hans mission i just den här boken är att få oss att förstå att vi ska förlika oss med oss själva – inte lägga en massa energi på att hitta oss själva (med hjälp av energiskt peppande coacher). Han skriver om vänkrets och nätverk och hur vi hanterar dessa i det som han benämner ”den accelererande kulturen”. Vänskapen, menar han, får allt mindre utrymme i denna kultur och istället talar vi om nätverk.

Är man på jakt efter ett nytt jobb, vill utvecklas eller behöver odla kontakter inom ett visst område har nätverkandet mycket att ge. Man ger och tar på professionell basis. What’s in it for me? Men vi ska inte förväxla nätverk och vänkrets. En vän är något annat än en nätverkskontakt. Eller som Brinkmann uttrycker det:

”En verklig vän är (…) en person som du vill det bästa och som du också är beredd att hjälpa även om du inte själv får ut något av det. Du kan bara hoppas att du är någons verkliga vän, för man kan inte ingå kontrakt om att vara det – lika lite som man kan upprätta ett kontrakt för kärlek.”

What can I do for you?